Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 2

der, hvilket han ockse petade sram och lade i sin högra hand. Det liknade en knopp och slog ut; då visste han hvem den sköna var. Miri!? — jublade han — min syster, som blef röfvad ifrån oss! — Han ville rifva bladet ur boken, trycka bilden till sitt hjerta; men boken flaxade med bladen, som örnen med sina vingar. Osman sträfvade med raseri emot, rullade sig dervid omkring och — vaknade till hälften. Miri och boken försvunno; dock reste sig) sömnen icke ifrån hans ögonlock, Under tiden hade äfven Ali drömt sitt äfventyr. Bland sin faders välkända hjordar såg han hoppa ett lamm med gyldene skinn. Och det bräkte, men dess bräkande var ovd. Fånga mig, unge herde! — så hördes lammet säga. Han lockade med smekord på det underbara djuret, han stack handen i tickan att framtaga ett stycke sint bröd; men se! i sället för bröd, fann han sitt bjerta i fickan, och då han framhöll det till lammet, sprang detta förskräckt långt bort, ty hjertat var så blodigt. Nu blef herden förargad ölver det lilla gyllne fåret, han lyfte hotande sin långa staf och skyndade efter det flyende undret. Men det tyckles vara i förbund med hela hjorden, 1y öfverallt trängde sig fåren emellan herden och lammet. Han sparkade omkring sig och -IIslog med sin staf alldeles ursinnigt; blödande sjönk halfva hjorden under hans fötter; och han IIkom närmare lammet. Ett steg till, och ban ill kunde räcka det, dock fåfängt, lammet utvecklaÅ de två stora, glänsande vingar och höjde sig I luften. Betagen af förvåning stod Ali. Då fö tilrekom det honom, som om hans fötter ned thträngde i marken Hk rötter, hans armar för.