Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1843, sida 2

och sofvande. kom, vi uppsöka oss en plats i mjuka gräset bakom någen wädgärd. kamraten ansåg sig ej kunna göra några förståndiga invändningar, han följde alltså vännen, då denne vek af ifrån vägen och gick utmed eti dike, emellan ett par trädgårdar. Och defunno mera, än de sökte, eller åtminstone, än de här vågat hoppas finna: af friska torfvor upplagd, liksom en hvilobädd tätt intill en häck, som höljde platsen i en vänlig skugga; och utströdda på marken, saftrika äpplen, hvilka gårdagens storm nedruskat ifrån en öfverhängande gren. verkligen, gudinnan ler! — utbrast Ali. Och de lade sig, — åto — och somnade. Då upprullade drömmen sitt feeri. — Osman såg en stor, förgylld bok, på hvilkens pärm, med diamantbokstäsver, stod att läsa Sök! Och boken öppnade sig af sig sjelf, hvarvid ett brusande for genom rymden. Det ena bladet efter det andra visade sig, Och bladena buro en skrift; men när Osman bemödade sig att uppfatta skriften, blef han med förvåning varse att den lefde, alt den rörde sig, lik en mängd ormar, och . syntes undfly hans försöljande ögon. Det gjorde ondt i ögonen, mycket ondt; han usträckte derföre båda händerna och fattade häftigt tag i ett blad, bå försvann skriften, och en målning syntes i dess ställe. Ett underskönt fruntimmersansigte låg framför hans blickar. Och bilden kunde tala och frågade: känner du mig icke: Det förekom honom äfven, som om det vore er bekant, en kär skönhet; men hvad hette hon? Han lade sin pekfinger emot sin panna. Oct sel pannan var mjuk, ham kunde med fingre tränga in i hjernan och söka rätt på minne