Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1843, sida 3

Från IL.andsorten. Wenersborg d. 2 Jan. (W. W.) Ryårsafton. den 31 December, kl. y till 5 på morgonen, utbröt eld från Handlanden Abraham Spaaks vid Kungsgatan härstädes belägne trädhus. med den häftighet, att taket stod i full låga när ej längt derefter brandredskapen hann ankomma. Släckning företogs då med stadens zne större sprutor och Frivilliga Brandkorpsens mindre sprutor så kraftigt och lyckligt, att omkring kl. 7 all tara för eldens spridande var förbi och släckningsarbetet kunde iuskränkas till det antända huset och en dertill hörande uthuslänga af träd, hvilken dels nedbrann och dels nedrefs, hvaremot i den antända manhusbyggnaden mycket af yttre väggarne och nagot ak inredningen koladr qvatsta. — Stadens efter 1834 års brand anskaffade nya brandredskap gjorde härvid god verkan: och täflade stadens eldsläckningsmanskap med Frivilliga Brandkorpsen att uppfylla sin skyldighet på det mest berömliga sått, hvarigenoin äfven den större olycka, som i början hetade de närbelågna husen och en stor del af staden, med Försynens bistånd afvändes. — Sannolikt har eldeu utkommit genom någon osynlig bristfällighet å eldstäderne, hvarom i dag börjad undersökning wortgår. Carlstad d. 4 Januari. — Hvad skall man såga om Ole Bull, som var Å artig att spela för oss i gar afton? Utan att göra nägra konstkritiska caprioler skola vi helt rätt och slätt törtälja. att ban förtjuste alla med sitt raska och omvexlande spel. Ref. får för sin del tillstä, att dock ingenting högre behagade honom än den Nordiska karakter, som så tydligt uttryckte sig i hvarje ton. Man hörde Fattvukans melancholi dö som en vindfläkt i Nordeu, sommarnatt; men dess sävg ater väckt, som af ett electriskt slag, klinga i skogen: man hörde barnens vallhorn i bergen och tyckte sig se hjordarna tåga ned i Såterdalarne. Ibland brusade stormen i hans strängar och man hörde den modiga vikingen sjunga på sitt drakeskepp. Ibland — ja ibland tror jag bestämdt att han hade Lärkor och Grönsi-kor i violen. — Nog at — länge få vi säkert ränta innan ett sådant nöje bjudes publiken, och hoppas vi snart med en kännareomdöme kunna bättre redogöra för denna intressanta qvällMånga voro inresta från landet och bland annat, hvarföre vi hafva skål tacka Virtuosen, var det, att han ej högre brandskattade vära kassor; tv hvilken hade torts neka hvad han än begärdt? — Ole Bull afreste härifrån i dag på morgonen. (V. T.)