Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1843, sida 2

bok af sauma innehall, som den förra, men skref utanpå: slut på andra och sista delen. En herre öfversatte nedanstående franska rader: A vos echarmes, Madame, on ne peut se dösendre. En vous vovant il faut se rendre. sålunda på tyska: o Schönste! Deinem Reiz kann Niemand viderstreben, So wie man dich erblickt muss man sich ilber geben. En musikälskare fann stort behag i cn melodi af en viss opera, och för att ej elömma densamma, slog han — en knut på sin näsduk. En bonde gaf sin granne en kanna mjölk : förvar. Då han återfordrade densamma, föregal denne, att flugorna hade druckit mjolken. Han blef stämd inför rätten och befalld att ersätta egaren mjölken, men försäkrade det oaktadt, att flugorna druckit den. Men hvarföre har du icke slagit ibjäl dem? frågade domaren. — Med tillätelse, är det då tillåtet att slå flugor ihjäl? frågade den anklagade. — Visst är det tillatet, svarade domaren, slå dem ihjel, hvar du finner dem. — I detsamma gaf bonden domaren en duglig örfil, med den anmärkning: Herre, der satt en stor fluga på herrns kind, som såg precist ut som en af dem, hvilka druckit mjölken. Kammarjunkaren. Platz da! rief stolz der Herr von Strauss; Ilch weiche keinem Eset aus. —