Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1843, sida 3

Då ssramträdde Hagbarth med fråck panna, och! sade: Jag hade slutat en öfverenskommelse med denne man, enligt hvilken jag lofvade att tilll honom ötverlemna allt i mitt hus emot den las som han i sitt skepp medfört från UHeseingborg tiil Tiundaland. Jac emottog skeppsla-ten ocl väntade. att åfren han skulle på den bestämda! dagen taga sin tillhörighet i besittning. Men da han icke infann sig, sa tog jag detta såsom ent tecken, att han frisade mig ifran min förbindelse och vågrade honom sedan, hsad enligt var lag ater hade tillsallit till mig. Denne man tortfos ibgvräl att med häftighet återfordra sin egendom och skymfade mig på öppen gata, hvarföre jag far drar upprättelse och afbön. Ehuru det synes. sade Knut, som ni skulle! hafra begagnat er af denna mannen-ogungighet om säårt lands lagar, och på slugt sätt lockat honom i en snara, så kan jag likväl icke annat. ån tillerkänna er den ifrågavarande egendomen, och strängt beitra hans smådelser mot er, om allt är såsom ni nu säger. ; Jag nekar icke, svarade Ileljeson. att jag försummade iakttaga den bestämda tiden tör -akeruas afhemtande, men jag trodde mig så mycket mindre behöfva iakttaga densamma, som denne! man för evårdlig tid afston egande rätten till egendomen, emedan han redan på morgonen at samma dag hade upphört att vara en fri man. Hvad? utbrast Hagbarth, Vär jag ingen fri man Visst icke, hvilket jag ock skall bevisa er, fortfor Erik helt lugn. YVI slöto den Ofverenskommelsen , att jag mot öfverlemnandet af min skeppslast skulle erhålia egande rätten till allt. som befanns i ert hus. Allt nemligen, er sjelt in beräknad. emedan ni likaledes befann er i buset. Kasta blott en blick på denna bok, och ni skall unna att ert namn icke saknas i förteckningen på de öfrige i huset befintlige sakerna. Derpa vi-ade han Hagbarth sin annotationsbok, i irrilken Hagbarths namn figurerade i slatet på förteckningen. hvaröfver dennes nåsa tycktes blifva änna spetsigare, och han sjelf så förlägen. att han icke kunde svara ett ord. Knut såg förvånad på Erik Heljeson, och sade sedan: Det är såsom ni säger. Hagbarths egendom tillhör er, likasom han sjelf år er slaf. Men ni, sade han till Hagbarth, öfrerberisad