skolen spela, på det vi ma blifva herrar öfver hans skatter och rikedomar. Efter dessa ord ryckte de tre vackra bompan jonerna hvarandra närmer, och, emedan slsera handlande och skeppare voro i rummet, meddelade lla-barita dem helt tyst sina förslag. Följande morgonen landa: le, Sasom Hagbarth forulsagzdt, den Svenske köpmannen, Elik lieleson. vid stranden af Tiundaland. — Han var en verhligen skön och kraftfull man, och hans lysande klädedrägt fördunklade alla nnga köpmäns i Tiundaland. Ingens hatt var så blänkande, ingens sördel var så rikt guldbestickad, och ina en bar ett så sällsamt och kostbart vapen, som dolken, hvilken hängde i hans 2ördel. Likväl hade Hagbarth icke sast osant, då han berättat, alt Heljeson hade ett brunt oc h elt blått öga, ty det var verligen så. Sedan Erik Heljeson eifvit sitt folk nödiga be fallningar och ombesörjt allt, som hörde till hans ankomst, lemnade han skeppet, för att se sig om efter köpare till sina medförde varor. Men han hade ej gått långt, innan Ilasbarth, som lurade på honom, kom honom till mötes och sade: Ni är förmodligen en främmande Kopman och medför troligen varor till oss hir i Tiundaland. Så är det, svarade Erik Ileljeson, mitt skepp är lastadt med jernvaror i kan man icke få bese dem? frågade Hagbarth vidare. Straxt, om ni bebazar, svarade Erik, och förde honom genast ombord och visade varorna för honom. Hagbarth utbredde sig vidt och bredt öfver va