rornas godhet och sörträsslighet; men lemnade, jemte Erik, skeppet, utan att hafva kommit till nagot afgörande resultat. De gingo derpå tillhopa bort åt stranden. och di de hommo till ett vackert hus, som tillhörde Ungbarth, sade denne: Detta är mitt hus, bebagar ni icke stiga in? Om ni tillater, svarade Erik, och derpå gingo begee in i huset. Hacbarth tog nu till ordet och sade: kunde det ej gå an, att vi gjorde en byteshandel? SLat höra! Jag ger er allt, som finnes rörligt i datta hus, om ni ät mig deremot öfverlåter er skeppslast. Bese nu sakerna sjelf, Erik Heljeson besås noga allt, som var slytthart i huset, och sade sedan, då han för siz insåg en säker fördel a denna byteshandel: Åag är icke obenägen at ingå på förslaget, om ni öfverlemnar mie allt. som nu besinnes i detta hus, så skall skeppsladdningen tillhöra er. Topp! ropade llagbarth, handeln är afslutad. I morgon kommer jag och emodtager el laddning och på samma dag skall äfven ni af nem a hvad här befinnes. Sedan den Svenske Köpmannen i en bok, som han alltid hade hos sig, upptecknat hvad son fanns i buset och Hagbarth äfven uppskrilvit det. atshiljles de begge köpmännen, hvar och en förnojd med affären. Knappt hade fölsande dagens gryning inträffat. så infann sig llagbarth med folk, och ashemtade varorna fråm skeppet: och då detta var gjordt ville Erik Heljeson, innan han tog sina i besittning, göra en liten spatsertur ut i staden; mer