Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1842, sida 2

Ilandshöfdinzen i Jönköping har älven venom ömtalighet (egen eller vänners, det vör detsamma) rakat i en myrstack, hvarur vi icke se hur han skall slingra sig, äfven om han vore sallen för slingring, hvilket han icke tyckes vara, utan tvärtom mera för en viss milit rrisa pasångsenhet. Han har fallit ur sin role, genom alt vilja hålla kyrkomöten. För att vara uppriktiga, tillstå vi, att låseriet är en landsplaga, och att IIr Landshösdingens hetta icke är oförklarlig; men först och främst far icke ens den rältmätigaste harm taga öfverhanden hos en embetsman, och sedan är det med läseriet på samma sått, som nämndemannen sade om något annat: det kan icke kronobeljeningen hjelpa. Nu vill en särskild fatalitet, att den llagshullska kyrkomåtes-alsären tyckes halva rakat ut för en man, som har förlattningarna på sina fingrar och dessutom besitter bade mod och talent, så att det icke ser olikt ut, alt Landshöfdingen fir, hvad tysken kallar, einen harten Stand.? Skillnaden mellan Landshösding Bergenstr.te och krigsradet Forssberg är, att då den sednare önskar sig döden, önskar der förre blott undersökning: men likhet sinnes i si måtto, alt bada äro li a litet af omständigheerna pehallade och säkerligen lika lilet leda till ändamålet. Foster af en lika otidig ömtalighet äro de äfven båda. Då tidningen ne-i Pressen hafva dagen Stöock