Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1842, sida 2

Article Image
är lätt förklaradt och Rikets Ständer torde nog T. vid nästa riksdag, genom fördubblade anslag söka afhjelpa de oformligheter, som deras medgörlighe , att bevilja medel, innan tydliga och aniagliga planer, kostnadsförslag och reglementariska stadganden försatt dem i tillfälle, att rätt bedöma sårhallandena. benna redan upptäckta följd af Ständernas obetänksamhet, i sörening med den nya organisationen af kronoarbets-kompagnierna, hvilken tillika medför en ytterligare förlust af de för KorrektionsInrättningarne förut gjorde upposlringar, komma säkert att, till en forvanande summa, öka kostnaderna för fångvården; och de följder som ovilkorligen måste uppstå genom de selaktiga arrangementerna, försvaras ännu mer genom de ända till vidunderlighet gränsande reclementariska föreskristerna. Ingen tidpunkt i Sverizes Historia torde utvisa en så fullkomlig brist pa all förmåga hos dess Styrelse, att kunna efter tidens behof och till det allmännas belåtenhet organisera eller rättare reorganisera de delar af lorrallninzsbe styren, som en förändrad tidsanda gör nödig att förbi tira, och det är beklagligt, att nationens ombud, efter alla de bevis, som redan tre tiotal af år derom lemnat, ännu vid sista riksdag kunnat tveka, att vägra alla biträden som afse sådana företag, för hvilkas utförande den enda garantien finnes uti Regeringens kraft och klokhet. Ännu soråligare blir. skådandet häraf, då man besinnar, att det omnäåmnda högst betydliga anslaget var en gåärd af förtroende åt den delaktighet som man trodde, att thronföljaren redan hade och framdeles skulle få i atminstone denna del af ett system, hvilket beräknadt mera för framtiden än för ögonblicket, syntes väl ägnadt att få utgöra ett ibland föremålen för hans omsorg. Men del synes som icke i något, en större konseqvens är att sinna än i bemödandet, alt skilja honom ifrån all egentliz inslytelse, för att endast lata honom framsta då fraga är, att inverka på opinionerna. Alt likväl ett sådant duperi måste menligt inverka äfven på hans anseende och förtroende, detta synes ingenting betyda för en Kamarilla, som blott tänker på att för sin egen fördel upprätthålla sakerna si länge dess numera korta tid det tillater. X A

14 december 1842, sida 2

Thumbnail