Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1842, sida 2

Pappa och mamma och Calle, alla Lade piskor. Leonard! — ropade Engela och utskrattade mannen. — Du trodde Dig hafva anskalsat åt Julius allt, hvad hans hjerta kunde begära, — och du glömde en hufvudsak för honom. Ilan är ej lätt tillsrelsstålld. Ånda lyckas det min kärlek, älskade, — sade Forster leende — atl kunna uppfylla de önskningar, Du så sällan, men Julius nog ofta Yppar. All köpa en piska at honom glömde jag icke, utan endast att aflemna den sedan jag hemkom från staden i går. Nu sar jag vål lof att gå och hemta den, som är knappast en leksak, mera en dyrbarhei. — Hau gick in. Modern klappade sonen på kinden och sade: Pappa är för god, mycket för god. Jnlius säg förnöjd ut och tittade omkring. Då fick han siste på de fattiga, som ödmjuka, stodo på nagot afständ. Skall pappa också vara snäll emot de stygga? frågade den lille och knöt sin svaga hand emot Olof — Oh, Du stora karl! Engela klandrade mildt barnets ord och åtbörd: men vände sig sjelf till Kerstin med ett vänligt uttryck uti de sköna dragen: Hvar är kära mor hemma?? Den tilltalade neg djupt och kyste Fruns hvita handske, som höljde en smal, liten hand. Jag kommer isrån kålls socken; vandrar liggande omkring. Denne är min son; han söker arbete. — Kyss Frun på handen, Ole. Ynglingens ögon hvilade, ulle af förvåning, på Engelas intagande gestalt; från hennes jemna panna, mörka ögon, blomstrande kinder och