Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1842, sida 1

varande till 250,000, och antalet af örlogsmatroser till nägol öfver 50,000. — Skulle ett krig utbryta, så torde handelsmarinen kanske få afslä 80 till 100,000 matroser, och då det icke är sannolikt, att Holland, Friesland, Sverge och Norge, samt Danmark skulle i ett inträffande krig lemna lika stort antal matroser för engelska flottan, och för öfrigt både handeln oc . krigel i Asien utvidga sig allt mer och mer, så blir det en slags nödvändighet, att behandla indiska fartyg och matroser lika med de engelska. Genom öfvervigten af sin makt och kultur har England helt och hållet lagtjlndien under sig. Den tribut som Indien, ehuru visserligen på ett ganska förtäckt sätt, ärligen erlägger till England, uppskattas till 35 a 4 millioner ÅSt., och det år oundvikligt, att dessa summor så småningom på direct eller indirect sätt, skola återsalla till Indien, om det ock slutligen blefve såsom sold till matroser och soldater. En lika behandling af indiska fart g och matroser med de engelska, är derföre en sak som icke torde i längden kunna undvikas. Detta vore det första steget, att bringa den indiska flottan på en högre ståndpunkt, och att öppna en utsigt för det utfattiga landet alt förvärfva större alkastning af dess handel, då dess återverkan, åtminstone på kustländernes välstånd, säkert icke skulle uteblifva. Detta factum är utom allt tvifvel, och allt för många officiella och icke officiclla underrättelser hafva bekräftat, att till och med i granskapet af hasskusterne finnas nu stora landtsträckor, som äro betäckta med vilda ödefält, der fordom blomstrande byar och städer voro belägna. Tatta t. ex. som nu är ett uselt näste vid Indus, skall för icke mer än 300 är sedan, haft flere hundratusen innevånare; man skulle kunna ansora en mängd sådana exempel vid malabariska kusten, och lemningarne af arabiska och andra bosättningar bevisa tillräckligt hvilket lit som herrskade vid denna nu temligen ödsliga kust, och huru vidsträckt handeln varit på persiska och arabiska viken. Det i inses ganska lätt af alla förbandlingar, att den äsigten numer blifver alltmer gällande, att England mäste söka så begå, att Indien, hvars industri qväfts genom egelsmännens öfvermakt, nu måtte genom rikedom af produkter och genom verksam handel upphjelpas till välstånd , om icke Englands egen rikedom och till och med dess säkerhet, såsom asiatisk makt, skall lida deraf. (Das Ausland.) TESEN