Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1842, sida 2

StockholmsMåmoirs. jen 25 OM. Hr Dahlqvist har utfört sitt, hvad jag förut berättat. tillämnade Herkues-arbete alt på samma afton uppträda sasom b de Carl och Frans Moor i Röfvarbandet af Schiller. IIur svart det är att förena och vid sidan af hvarannan framställa tvenne sa till hvar sin terlichet atskiljda harakterer, finner hvar och 1, som äfven blott flyktigt genomläst denna märkvärdisa dramatiska produkt, der det raa snillet liksom brutit sig igenom menshlighetens och naturens råmärken. Hos Frans? — säger killer i företalet till första upplagan, af detta wodespel — upplöser lasten alla samvetets orediga qval i vanmägliga Abstraktioner, 2Qt känslan, som dömmer öfver menniskhans handlingar till ett skcellett, ocii raljera: bort Reliagionens allvarliga röst. För den som redan kommit så langt, (ett losord, som x in :alunda afundas honom), att han odlat sil silt förstånd på hiertats bekostnad, för honon r ej längre det heligaste heligt, — för honon lär menniskoslägtet, Gudomen intet — båda verl. darne äro i hans ögon intet, Jag bar försök latt uppdraga ett träffande, lesvande kontersej a ett dylikt missfoster, att led för led sramstallden fullständiga menniskan i hans system af la sier, — samt att pröfva dess kraft mot den san ina verbligketen. — Vid sidan af denne, fort far Försattaren, står en annan person, som kan ske skall bringa mina läsare till häpnad. Er lande, som lasten blott lockar för den storhet skull, som är dermed förenad; för den frafl som den erfordrar; för de faror, som åtfolj, den. En ovanlig, anmärkningsvärd menniska utrustad med alla krafter att, allt efter den rigt ning dessa erhålla, nödvändigt bli antingen er Brutus eller en Catilina. Olyckliga konjunkturer bestämma honnom för det senare, och förs