Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1842, sida 2

äfven kommer all skörda lagrar genom ett, atminstone i förhallande till sin framskridna alder, intagande spel. A kal. Theatern uppfördes i Thorsdags en ny Komedi i 5 Akter, Ett farligt giftermål, ösvers. sran Franska hjeenLa pretendante, som tillika hade det särskildta interesse för Publiken, att en debutant deri uppträdde, neml. Mille Lindinar k, en Skadespelerska, som bildats i Herr Torsslows skola. Stycket är historiskt, och handlingen för. lagd i början af Jacob d. A:stes regerina, til hvars första åtgärder hörer ediktet mot de katholska presterna. Detta föranledde den bekanta krut-REonspirationen mol konungen och Harlamentet; hvilken upptäcktes genom ell anonymt bref, i hvilket en af de sammansvurne afradde en sin vän att infinna sig vid den Parlamentssammankomst, da sprängningen skulle sersiagå. Denna historiska händelse utgör äfven en del af styckets handling: men här är det till Prinsessan Arabella, konnngens kusin, som denna anonyma varning lemnas, hvilken Förf. liter Prinsessans Hofstallmästare, Lord Dudley, insmyga i hennes Krönika. Denne Lord Dudley tror sig vara gift med Lady Arabella genom en vigsel, som i största nast och i största hemlighet försiggått i Prinsessens rum; och hvarvid utom Prinsessan och en smed, som förrättat vizseln, Lorden jemte Prinsessams llosmarskalk, Lord Munzo varit närvarande, — lda i den tro, att de derigenom blifvit äkta makar till en Purstinna , men i sjelfva verket blott såäsom vittnen till en förening mellan henne och hennes barndomsvän William Seymour, hvilken äfven Historien nämner såsom hennes Gemål. Nu fogar det siz likväl ej bättre, än att kungen just i samma ögonblick undertecknat en förordning, som förbjuder Prinsessan att någonsin förmåla six, samt ståmplar ett brott al detta slag lill majestätsförbrytelse. Tillika har Konungen, för att kunna förma sin Minister Robert Cecil all behålla sin plats, varit tvungen att sifva denne statsman sitt konungsliga ord att ej på ett ars tid benåda något majestätsbrott: alla dessa fakta äro nu sammanväfda , utan att man ser, huru det ena sammanhänger med det andra: och den orraniska helejulenhet, man har att fordra af hvarje Drama, och ej minst af ett historiskt skalespel, saknas saåledes här helt och hållet. — Mille lVLindmarh, som förut på Herr Torsslous ih eater med framgång uppträdt i naiva roller, hade här fött att utföra Prinsessan Arabellas roll: och man miste medse, att det kanske ej är så lätt att inse hvad som mest bör framhållas i denna harakter, Fursledottern eller den sextonriga, ohonsllade flickan. Ått hon ej lyckades att framställa bada dessa karakterer, är emellertid säkert; och då Arabella ända från barndomen varit inspärrad i Towern, och nu först blibit befriad derifrån, kan det väl synas, som om M:II L. ej så alldeles misstagit sig, då hon ber furstinnan träda belt och hållet i bakarunden. Emellertid var M:lle L:s debut åtminstone i det afseendet mycket lycklig, alt hon hade att fröjda sig öfver ofta förnyade bifallsyttring sar af Publiken. Slutligen har jag från Krigs-Theafern den underrättelse att meddela, alt i Trädgards-Föreninsens lokal ett nytt slag blisvit levereradt, som deri skiljer sig från de föregaende, att det här ir Svenskarne, som strida och segra, och att det ir en svensk tonsättare, som satt denna batalj i musik: Segraren år Carl d. 12:te, kompositörn ur J.M. RosösnIIr Rosån her neml. komponorat en stor musikalisk malning, Slaget vid Narva, der Hjeltekonungen Carl slar de Ryssar ; en lnstig massaker , hvarunder till och med 7 smållare asbrännas, — allt i Trädgårds-Föreninsens lokal. Uerrarne Daridson hafva vid tvenne Concerser a la Musard latit uppföra detta nalionella stycke: och för att lättare kunna fatta hvilka momenter al musiken beskrifvas, finnes äå det Procram, som alltid vid dylika Concerter utdelas, en lahl: öfver styckets innehall. Först införes man i Ryska lägret, der man far höra Ryska Folksangen och Ryska Nationaldansar, — men snart ingår rapport. att Svenskarne äro i antagande — en stund derpa hör man en bullrande kanonad — de attatusen Svenskarne hafva nu segrat — Ryssarne hg a ned sina vapen, defilera förbi hune Carl och tåga af. Här, vid slutet, spelas den vackra, friska melodien vill hkunzg Carl, den unge bjelte.? Musihen har blifvit mycket gouterad al Almänheten, sasom mycket lislig och descriptift målande. —h— INREDD PALGET — —