Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1842, sida 1

Pressens skäl. (Mel. La Sentinelle.) Hvar ädel älskar judsittäfosterland. och prisar friheten, som högsta lycka; förrin träldom flytt, likväl naturens strand den bästa perla än ej synes smycka. Förrin friheten har bräckt tyrannens band, och sjelf ban ned i stoft och aska faller, förr lyfter menniskan ej fritt sin hand och flyger fri igeuow lifvets galler. Och öfver sjö och land nu friheten, af Pressen, likt en solens strale sprides, och sku ken darrar nu för sanningen, och spiran ur despotens händer vrides; och alla lära att blott friheten kan skänka all naturen verklig lycka. Hell då, den herrliga uppfinnaren af konsterna att sätta och att trycka! Ja, Pressen skyddar menskans helga rått, och höjer själen öfver jordens villa, och vidgar anden, att den, aldrig mätt ej vill ett ögonblick af tiden spilla. Så tömmen då, i botten, denna skål för pressens frihet. denna själens stjerna, som leder menskligheten till sitt mål, och mot hvars makt ej något våld kan spjerna, Ja, må boktryckarkonstens idkare förena sig, med hjerta och med anda. Snart salig frihet då skall mot oss le, och lögnens hår mot sanningsklippan stranda. I frihet-skarorna de strida främst, hvitt lyser genom svart på deras fana: cen, som ger ljus och frihet är förnämst. Hell, cersör Pressen, som röjt dessas bana! — —ö