AAOO— — 7 — Stockholms Memoir. D. 13 Sept. Man -äger vanligen, att den tid, i hvilken vi lefva, är Machinernas tidehvarf, och man har rätt, — åtminstone i indn-trielt afseende; ty man ser ju nästan dagliga bevis, att machinernas kralt uttränger menniskokraften, att man häldre later Fabriker och öfriga industriella företag drifvas med machinef, som sättas i rörelse genom menni-kor, än med menuiskor, som sättas i rörelse såsom machiner. Huruvida detta är en at orsakerna, hvarför bland den arbetande klassen i särt och andra länder sattigdomen i sa hög grad herrskar och tilltar, det vill jag ej här försöka afgöra; men säkert är, att industrien maste fortskrida och vinna genom detta mechanikens användande. Men ve oss, om innom konstens omräde denna rigtning, denna böjelse för machiner nu tager öfLerhand: ve öfser konsten, om dess redskap bli machiner i konstnärens, om konstnären blir en machin i Publikens hand!! Tyvärr kan man likvål kanske finna början till en dylik rigtning hos nutidens konstnärer: åtminstone skall den, som kastar en uppmärksam blick på nutidens Musik-verld och de ÅIL-cjon, som här möta oss, inse, att denna min fruktan ej salnar grund. Ty hvad är säl denna nya, 2. k. mirakulösa -kKola. hvad är att excellera i de produktioner, som denna srambragt. om ej att hafra uppdrifvit sin tekniska förmåga till dess högsta höjd. att betrakta Instrumentet såsom en machin, hvarur förvanande prof af den färdighet skola framtvingas, som man nästan helt och hållet mechaniskt förvärfvat? Vi hafva att befara, att konstnärerna blifva bon-tmakare. — och i samma stund blifva konstmakarne konstuårer; ty äfven dessa magi-ka trollkarlar, hvilkas antal på 2e: are tider tyckes bafva tilliagit. ge ett beripå den rigtning, som jag ofvan antydt, då en sådan tillsäxt svårligen later tänka sig förutan Publikens ynnest. Deras konster och det bifall, de röna, ge oss en förebild af den ståndpunkt, till hrilken konsten och Publikens deltagande för dess yttringar skall sjunka, om det tekni-kt-machinmessiga gär seg:ande ur sin strid med det ideelt-själfulla: visserligen måste deras konststycken grunda sig på kännedom af Physik och Chemie; men nekas kan dock ej, att de blott genom en mekanisk öfning kunna hinna denna skicklighet, hvarigenom de försärfva beundran och ett rykte, som föregår dem till alla länder. Äfven vår Hufvudstad har tid efter annan blifvit hugnad med dylika besök; och knappt har minnet af förra årets Hjelte, den märkvärdige Döbler försvunnit, förr än det åter upplifvas genom tvenne af hans Rivaler, hvilka Stockholm nu har den lyckan att hy-a innom sina murar, neml. Härr Bosco och Ad. Bils. — Ad. Bils är en vanlig trollkarl, som med litet trollvatten och några slag af sin trollstaf lagar sönderrifna näsdukar, förvandlar hvitt till rödt och mjöik till bläck: detta allt utför han med en berömsärd skicklighet; dock vågar jag ej uttömma mig i loford, då jag vid sidan af honom nämt Bosco, alla trollkarlars trollkarl, — ett namn, som lefver på det Europeiska ryktets läppar, och hvilken detta rykte förkunnat såsom underbart förtrollande. Men ej nöjd att vara föregången af detta Europeiska rykte, nedlät sig Hr Bosco att med förevisande af mänga bland sina konster roa våra värdshus-flickor och gästerna på våra Schweitzerier; snart fick man äfven i Tidningarne se hans Aris. der biljetterna beståmdes till ett här i landet ovanligt högt pris: jag ryste vid den tanke, att vårt arma land nu skulle betungas med en ny skatt, Bosco skatten, jag slungade bort bladet. och beslöt — att köpa en biljett till hans första Representation , som ägde rum i Lördags. Nå väl! Ridan hade gätt upp, en briljant attirail slår ögat, och man ser en men, klädd i en åtsittande sammetsdrägt, med blottade armar, tråda fram; han yttrade på Fran-yska nägra förbindliga ord till Publiken, och begynner nu sina magiska konster med att förevisa, huru kulor utan nagon synlig yttre åtgärd försvinna, oaktadt åskådaren nyss sett dem betäckas af bägare eller hållas af konstmakarn i hand. Detta och öfriga konetstycken utförde Hr B. med en utmärkt adresse; och