Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1842, sida 1

varande regenten år så långt ifrån att vara personifikationen af det rena envåldet och martyr för dess helighet, att han snarare kan betraktas, såsom representant, och — man kunde gerna bisozga — såsom martyr för den motsatta principen, hvilken , med honom och genom honom, fann ingång i Norge, och höjdes på den der, på folks-suveräniteten, grundlagda thronen. Visserlisen har han ej i Danmark kallat dylika grundsatser i dagen, men dock endast förkastat deras tilllämpning, ej deras inre värde. Ja, redan under den hädangangna regenten, vek man ett tuppfjät sren enväldet, sasom man sordem hade sorstätt det. Genom att en läng tid hafva hört hvad som föregick i flera näraliggande stater, hade man blifvit mera förtrolig med den pratande inblandninsen i regeringssaker af ett folkelement, så att man, heldre än att brottas med den 4830 väckta individualiska andan, soljde erannarnes exempel och underkastade sig obeqvämligheten af nigra pratande solkförsamlingar. Ehuru nu denna lilla afvikning från den ursprungliga grundformen, visserligen ej har frambragt något märkligt folklif eller sjelsmedvetande, så har den dock något stimulerat det byråkratiska elementet, och man kan, med någon rimlighet, förmoda, att i den lemlästade, stympade lemningen, af den dansk-norska staten skall utveckla sig en embryon till ett nytt stalslif Stadfäster nu erfarenheten denna förutsättning, att en kristallisations-kärna till en ny statskropp, kommer att bilda siz i den danska dimman, så bör det, för det europeiska statsförbundet vara vigtigt att utstaka dess bana, ty eljest lopp man fara att se den bortdragen till andra makter, under hvilkas dragningskraft den befinner sig, och som lättast skulle vara i stånd att tillenna sig den. Den gamla ösverlesvan af Danmark föder en hop menniskor, hvilka — som det synes — med största lätthet skulle finna rik förtjenst och säker tillvaro, om landet stode i noga förbindelse med England och under dess beskydd. Den i Danmark herrskande regeringsprincipen drager naturligtvis mot Ryssland, der den, för ögonblicket, finner det sullkomligaste erkånnande, och hvarifrån den skulle njuta det fullständigaste beskydd. Ehuru onekligen det åter uppvaknade politiska lifvet skulle draga ifrån begse dessa politiska förbindelser, emedan de, huru fördelaktiga de också för öfrigt kunde vara, skulle hota den lilla statens sjelfständighet, så skulle dragningskraftens inflytande dock ej genast upphöra. Vaknade fruktan först hos en af de nämde staterna, att dess medtäslare skulle vinna företrädet. så skulle den skynda att sätta sig i besittning af den, med ovisshet, kringsvälvande statsmeteoren. För att undgå detta, böra ju dessa begge stater, medan de befinna sig i godt förstand och politisk jemnvigt, önska att förebygga ett sådant för hållande, genom att hjelpa Danmark ut ur denna osäkra och sväfvande ställning. Men hafva dessa två stater ett stort intresse att lösa deta problem, så hafva de öfrisa stormakterna ej ett ringare. Önska de fred, så böra de, itid, borttaga orsaken till strid. Förutse de krig, så böra de hindra, att ej en så rik och lätt tillgänglig fångst ligser obevakad på allmänna landsvägen, liksom till hvar mans bruk. Hi. Tan han LA 1A ÄR ee Lo 9