Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1842, sida 1

——— — TEARS AEA list, så skulle begge utgångspunkterna föra till samma rättsbegrepp, då detta blott framställer de nadvändiga vilkoren för s:atslifvet, och danar sränsen och försoningen mellan herradoöme och frihet; men den rätta jemnvigtspunkten, hvaruti det ensamt finnes hvila, är ej funnen, och alla menniskans sträfvanden och historiens arbete är ej annat än ett vibrerande äslande, en orolig vridning kring detta mal. I denna strid mellan individualism och socialism har den politiska verlden varit inbegripen, si langt historien räcker, och, under de ombytli aste sormer hafva begge partierna sramträdl, för alt göra sig gällande, med ensidia styrka och vexlande framgang. Nacra stater hafva utyvechlat sig mest under individualismens inflytande, andra mest nader socialismens, men i hvar och en af dessa stater har imellertid det motsatta elementet äfven uttalt sis i inre partistrider, hvarvid läge, hlimatförhållande, ursprung, sysselsättning och flera sidana utvärtes omständigheter ofta hafva haft ett könbart inflytande, s:som Europa hade utbildat sis från medeltiden, genom kyrkans inflytande och relizionsstrid, innan den stera fransyska revolulionen utbröt, hade England blifvit representant för individualismen, Frankrike för Socialismen. I Ensland kom frihetens princip, genom mänga strider tidigast till en äöfverenskommelse med kronan och aristokratien), hvarvid dessa likvil bibehöllo så stor makt, att de strängare försäktarena af solkväldet afsöndrade sig och nedlade fröet till en fri konfederation i en annan verldsdel. I Frankrike hade regentsamiljen sökt idenlisiera sin herrskarerätt med sin privata rätt; de provinsiella auktoriteterna, den dömande makten, genom parlamentet, lemningarne af de stora seodalfamiljerna och slutligen filosoferna motarbetade detta strävande, och sökte, dels att göra privilegier och personliga rättigheter gällande, dels att handhafsa menniskans medfödda rätt. I hela det öfrisa Europa jäste samma grundsa ser, och Josef den andres reformer blefvo förebudet till större hvälfningar, hvilka i det land, som genom sitl läge, var medelpunkten af Europa, kommo till utbrott i den stora franska revolutionen. bet servilitetsförhallande, hvari en så stor del af befolkningen hölls, den oduslighet, som regeringen, oaktadt sin tilltagande herrskaremakt, hade visat i utösningen af sin myndighet mot de priviligierade individerna, gaf åt sträfvandet här en ny riktning, man nöjdes ej med att begära individuell frihet, man begärde likhet för alla — borgerlig likhet, och genom missförstånd af srundsatsen, personlig likhet; man ville göra hela staten till ett stort brödraskap, derföre Symbolen: iberte. ögulite, fraternitk. Genom att eftersträfva likheten, var det imellertid långt ifrån, att man uppnådde det efterlängtade brödraskapet. Brist på enighet, förmådde den inre och yttre politiska nödvändigheten att offra friheten, för alt, under den mest despotiska styrelse, häfda likhetens rält. Det var midt irepublikanismens krassaste epok, sedan sederalismens ordförande voro öfverväldigade, som frihetens ifrigaste försaktare, genom le comit du salut public, införde det kraftigaste envälde, bekämpande yttre fiender genom krigsmakten och de inre genom auillotinen. Sedan den inre striden var slut och den yltre segren gisvit krigsmakten en stor öfvervigt öfver alla öfriga statens medlemmar, tog dess höfding envaldsmakten i besittning. och utvecklade den lill ett fullständigt styrelsesystlem, betjent af en sullständig centraliserall embetshierarkie. I mästarens hand gaf detta system Frankrike en ögonblicklig öfvermakt. Socialismen var på nytt fullständigt och oförbehållsamt representerad, den ——— ) Sverge har individualismens princip städse varil herrskande, ehuru man då och di sökt qväfva den och införa den motsatta eller socialismen. Den gamla roten hoppas vi dock alltmer åter skall göra sig gällande, heldst vid sidan af brödralandet, Norge, som så herrligt utvecklar sig ur denna rot, oakladt det så länge suckat under den danska socialismens ok