logilima (det ärsdaj herraväldet. — Detta ville man ater insätla i sin fordna herrlighet; samtidigt härmed, var man imellertid tvungen, alt göra individualismen, som man ännu behöfde, betydliga medsifvanden. Denna konflikt af de mest slridiga sträfvanden, kunde naturligtvis ej annat än framkalla stor förvirring, och det var således nödvändigt att draga sig ur detta lillstand, — nödvindigt att reorganisera Europa, på den, af sillstragelserna sörheredda, nya politiska grundlagen. I anledning häraf, höll man en europeisk kongress, och här, der man handlade med välberädt mod, och ej mer kunde ursäkta sitt lagna beslut med ögonblickets öfverraskande nödvändighet, här upprätthöll och stadfästade man de, under krigets hetta, gjorda modifikationer i de hittils gällande grundsatserna. smellertid var man dock betänkt på alt grunda herraväldet (herrskarerätten) pi elt sådant silt, att det (den) var istand att motstå individualismens alltför starka kringgripande. Då man ej fann styrka nog i den gamla tron på den från cud härstammande, historiskt ärfda dynastiska herrskareråtten, profvade man för statstillvaron, såsom allmän grundlag, att para den med det så mäktigt framträdande lolkvål et; åtminstone förklarade man sig böjd derföre, och vann derigenom tid att laga saken i närmare öfvervägande. Van åsidosatte, utan barmbertighet , arfrätts-grundsatsen , der de mäktigare och inflytelserikare staternas intressen kommo i strid dermed. Norge var afstågt ) al Danmark; men ännu ej underkasladt Sverge. I den olika striden , sökte det att håsda silt oberoende, som det, med god rätt, påstod sig hafva förvärsvat, genom den thronalcelse, som den förra Konungen hade medgifvit. Det bestod denna strid under sådana förhållanden, all dess lyckliza utgång, lätt kunde medföra en senare återförening med Danmark. Intet hade varit lättare, än att eynna denna strid för oberoendet, och att derigenom bindra grundläggningen af en makhlig Europeisk stat; men man 2jorde motsatsen, och Norge meste underkasta sig. Från detta ögonblick var jemnvizten i Skandinavien alldeles upphasven, si framt det öfverblifna Danmark ej utvidgades och styrktes på annat sätt. Väigot sådant har, som man vet, ochså varit påtänkt, och åtskilliga förslag uppgjordes alt utvidca danska gränsorna mot södern; men dessa förslaz kommo ej allenast ej till utförande, utan den danska konungen måste l. o. m. medgisva upphäfvandet af llolsteins forvandlande till en dansk provins, och att rekonstituera hölsteinska herligstomet, såsom en del af den tyska statskroppen). Ehuru jag begagnat detta en gång gängse uttryck, måste jag dock protestera mot dess riklighet, ty Danmark och Norge voro lika berättigade delar af samma stat. Danmark egde ej Norge, Danmarks konung var konung i tvillingriket, genom att vara Konung i Norge, var han konung i Danmark, likasom han, genom att vara konung i Danmark, var konung i Norze. Lagen, som grundlade ett sådant förhållande, hade, såsom offentligt erkänd grundlag. sålt Luropeisk giltighet Man kunde ofverträda och åsidosätta den, men ej, under dess beskydd upp rätta en laglig handling, och hieler-iraktalen kunde ej bestå vid sidan af den danska honungalagen, om man blott ville hålla sig till v det ömsesidiza förhållande dess berepp medförer. Ål det som tilldragit sig på senare år, hafva vi sett, att detta har skett på ett si obestämdt sätt, att man nästan är på vägen alt fordra Schlesvig, såsom ett bihang, och vi synas vara komna i en sådan vana att se på Danmarks upplösningsprocess, alt det cilves fi, som anl tingen icke se eller icke vilja se betydelsen af denna fråga. Från lied:s Korrespondent. Stockholm, d. 30 Aug. Den tryckande, oasbruet fortfarande hettan, den sjuklighet som deraf r en följd, synnerligen hos barn, och den stagqdation som råder i handeln och rörelsen. förena