Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1842, sida 2

ter, så har man 5 timmar i veckan; och sdåledes på 52 veckor 260 timmar. Räknar man nu, alt i allt Hans Majestäts inkomster af Sverige ulgöra 760,000 Rdr B:co så har man 5,000 Rdr B:co per timme: onehligt ett fördelaktigt beting, heldst som, enligt hvad det påstås, arbetet här är tagit ganska rundt. Men naturligtvis får icke elt kongligt dagsverke beräknas efter en så krass, materialistisk åsigt. bet är ovärderligt — och just delta gör att jag, såsom en liten oskyldig rolighet, kan våga på detta sätt, uppstilla en kalkyl, som hvarje trogen undersåte sjelf säkert lärer korrigera. Enhvar kan ju inse, att i alla fall en honung, som allena besluter, men har ett ansvarigt råd, icke behöfver egna sin tid åt sakernas bråksamma pröfning — han behöfver ej såsom en Carl XI eller Fredrik af Preussen, egna hela dagen åt styrelsebekymren och själsarbeten — och när han slutligen blir i hög ålder, utan att blifva oförmögen att regeringsärenderna vårda (se Reg. formen) har ingen anspråk uppå, att han skall göra något! Då må det goda folket — obeir, se taire et mourir under ajournerings-systemet. Dock, hvad gör ock detta. Månne folket icke tillväxer och förökar sig? (Se Just. St. Ministerns och Tabell-Kommissionens berättelser) Och då är ju allt godt och väl.