hållas i da-en till uppmuntran och efterföljt, och onda till skam, varning och väckelse. bet är förmodligen af denna anledning, som bemälte redaktion vägrat at i sitt senaste nummer intaga nedanstående sanningsenliga berättelse om ett här i trakten nyligen passeradt sjelsimord. Ins. likasom red. af Lidköpings tidning, alskar Tryckfrihet och Publicitet, de der alse älven framhallan let af dat onda GIl skam, varning och väckelse; dock är han icke si renonce pa all sund konsequens, att han, likasom Lidköpings-redaktionen, begagnar denna kärlek fer ljus och sanning och rätt såsom svepshål, för att handla i rak strid mot de grundsatser, dem merbemalte redaktion inför en bildad och tänkande allmänhet vägat kalla sina: och Ins. dristar derföre tro, att Til. söker visa den läsande publiken, likasom äfven särskildt den upplysta och konsequenta J.idhöpingsredaktionen det Tit., hvarken al en eller annan konsideration, som ej från en ädel källa flyter, later asfhalla sig fen publicerandet af här nedan upptagne berättelse: Var stad har i dessa dagar varit vittne till en högst ohygglig tilldragelse. En spelare ex prosesso från en af granstäderne, en Friherre v. K., ätersanns sistl. Måndags afton i skogen vid Villa Giacomina med afskuren strupe. ben olycklige sjelsspillingen, en äldre man med silfverhvitt hår (för honom visserligen ingen hederskrona!) hade Onsdagen i sistsörslutna veckan på ett publikt ställe här i staden vid spelbordet tillsatt den sista återstoden af hvad han egde i penningar. Efter, såsom det förmodas, åtskillige misslyckade försök att erhålla ett lån, för att vid Virabordet åter, om möjligt, reparera sin förlusfftoch sedan han på nämnde ställe tillbragt sin sista natt, begifver han sig följande dagen vid middagstiden, grubblande och sörtvisla l, åstad på sin sista färd; ty sjelsmordets gräsliga ande hade vaknat i hans själ. Vid anträffandet af hans kadaver befanns, alt venstra handens pulsåder förut blifvit sargad och alskuren, och en blodbesudlad papperslapp, som fanns bland buskarne, och hvarmed mordvapnet troligen blifvit astorkadt, röjde, det hans asfsigt först varit, alt på så sätt befria sig från ett vanäradt lif. Derester lär han inkrupit i ett busksnår och fullbordat mordet. — Ins., som icke har sig bekant och icke ens onskar veta till hyem eller hvilka den olyckelige bortspelt sin sista skärf, har ännu icke så förlorat sin tro på menskligheten, att han ej skulle glädjas åt den tankan, att den, som stoppade sjelsmördarens sista skilling i sin ficka, skulle väckas till besinning ännu medan tid är. Matte denna förfärliga lexa för honom och för hvarje spelare blifva den varnare, som räddar dem från oundvikligt förderf! Ty inom mensklig erfarenhet gifves väl ej exempel på, alt icke spelets förbannelse åt dess dyrkare förr eller sednare bereder vanära, förtvislan och undergång! ...