GÖTHEBORG. Lika opartiskt, som vi förnt yttrat oss öfrer II. Lidbäcks åtalade förseelser, lika upprigtigt anse vi oss nu böra yttra vår fägnad öfter hans värvarande sinnestämning och fattade beslut, att söka verka till något allmänt nyttigt. för alt derigenom försona sig med det samhälle, mot hvars lagar han brutit. Oaktadt L. högst klandersärda förfarande kunna ri dock icke neka honom den rättvisan, att hos honom ferdom funnits och sannolikt ännu finnes mycket godt, hvilket det beror af honom sjelf att göra fruktbärande. Med den stora sond af inneboende kraft och ihärdighet, som L. onekligen besitter, äro vi öfrertygade om, att i hvad rigtning han än använder den, är det sannolikt att ban upphinner sitt mål: och då vi icke hafva anledning att betvifla uppriktigheten och varaktigheten af Le. nu fattade beslut, skulle det glädja oss, att se hans bemödanden omfattade med glömskaaf det framfarva och välvilja. Dessa reflexioner från Red. sida hafva vi anset böra låta föregå följande adress från Lidbäck. Till Allmänheten! — — — — — Ilare I not — Hear me, my mother earth! behold it heaven! Have I not bad to wrestle with my lot? Have I not suffered things to be forgiven? Häve I not had my brain seared, my heart riven, Hopes sappd, name blighted, lifes life lied away? Byron. Menniskan ser blott handlingen, men Gud pröfvar afsigten! Denna tanka har skänkt mig tröst och styrka under nära 7 års lidanden och förödmjukelser, och utgör mitt stöd, då jag åter uppträder i det samhälle, hvaraf jag nu endast utgör en lösryckt och frånskild länk. Det har funnits ögonblick under min pröfvotid, då jag med en slags vällust njöt af begåret att hämnas;