Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1842, sida 1

I Alt ordningen och disciplinen bör vara militärisk följer af sig sjelf. — Hvad kostnadsförslaget heträssar så äro vi ej i stånd att noggrannt bedöma det; men att det är allt för lagt tilltaget, saväl hvad krigsskolan på Carlberg, som Sjöakademien i Carlskrona angåär, faller genast i ögonen. Hur vill man t. e. för den ringa lönen af 2 hå 400 Rdr, lat äfven vara 300 Rdr B:co, som är det högsta, som för en lärare vid Krigsskolan föreslås, erhalla skickliga och stabla lärare? Och hur vill man honett föda adjutanten, Ordninesmännen och eleverna för 48 sk. om dagen, det han ju knappt en arbetskarl lefva på. Förslagssumman kan derföre saklöst ökas med 50 proc., då den kommer att uppgå till omkring 46000 Rdr B:co i stället för att den nu endast utgör B:co 40,700 Rdr. Besparins lär således i verkligheten ej kunna uppstå, genom realiserandet af förf:s förslag, ehuru det i ekonomiskt hänseende ser mycket bra ut — på papperet. Förf. anser i öfrigt äfven hela sitt förslag till den lägre militärundervisningen outförbart, så länge ej hela värt öfriga undervisningsverk, likasom krigs-Åkademien blifvit reorganiserade: och deri har han rätt. Men, när skall detta ske? — — Derföre har han uppgjort elt jemkningsförslag, hvilket vi nu gå, att närmare skårskåda. Studentexamen för humaniora är äfven deri, det som förs., framför allt, eftersträfvar, ehuru, som vi förut visat, den, säsom den nu verkställes, alldeles inte motsvarar ändamålet. Derefter vill han småningom hafva Carlberg förändradt till en blott Krigsskola, och det kunde, om studentexamen toges med allvar, vara rätt bra, dock endast för Stockholm och närmaste distrikt; men ej såsom en centralskola för hela landet. Att förf. i alla fall begär högre kunskaps-mått i lefvande språk och mathematik, än hittills varit sallet, är ganska riktigt. Vi skulle t. o. m. önska, alt pröfningen i enkel arithmetik blefve något allvarligare; ty vi hafva sett exempel på dem, som ganska väl gjort reda för en algebraisk eqvalion, och en geomelrisk figur; men knappt varit istind att räkna ut ett simpelt regula de tri exempel, aldraminst i hufvudet, som i praktiken dock offast är så högst nyttigt och nödvändigt. AUt kunskapssordringarne böra vara lika för alla militärelever, de må hafva inhemtat dem hvar som heldst, är naturligt, och endast värt, i allt systemlösa system, har kunnat inrätta det annorlundaz men de ambulatoriska examens-kommissionerna förefalla oss nästan löjliga, minst onödiga; ty nog finnes det, äfven i landsorterna, tillräckligt skickligt och opartiskt folk, att bilda dem, hufvudstadens snillen förutan. Ilvad vi skulle önska vore, alt militärbefälhafvaren sjelf litet oftare bivislade dem, än i vissa distrikt är fallet. För öfriat vill förf., enligt detta jemkninasförslag, till vidare, bibehålla nu gällande föreskrifter, utom i det fallet, att det må ligga i regementschesernes skön att föreslå underofficer till officer, då han finner honom lenlig dertill, utan afseende på tjensteliden ; men månne man ej derigenom lemnar något för mycket spelrum åt godtycket? Då officersexamen är tagen och tillräcklig praktik inhemtad, synes oss underofficer böra vara berättigad att bli officer, om hans uppförande eljest ej hindrar det; men då förtjenar han ej ens vara underofficer, utan bör aslägsnas från regimentet. Höras bör naturligtvis chefen alltid, då det är fråga om utnämningen af en officer vid haas regimente; men aldrig ha afgörande röst. Slutligen vidrör förf., i korthet, den högre theoretiska och praktiska militlirbildningen eller den, som utgör vilkoret för vidare befordran till Löjtnantsgrad i artilleriet, ingeniöroch topografiska-korpserna samt general-staben. Han visar deri, pånytt, hela inkonseqvensen och principlösheten af Vilitärundervisningen och dertill hörande examina vid Marieberg, ehuru han, för öfrigt medger att sordringarne på en verkligt vetenskaplig bildning blifvit, vid nämde läroverk, ganska högt stegrade, — om, till fromma för praktiken, lemna vi derhän. Bland andra brister visar han, att fordringarne på General-stabs-officerare ännu sväfva i eft sfulkomlioft ahaas acrh hara halt An LI.