— rikt efter stormen och skurarne, så skall äfven sanningens sol, städse i tysthet framskridande och moånande frihetens frukter, då tiden är inne, framträda med fördubblad kraft ur lögnens dimma, och framkalla allt ädelt på jorden och förbränna allt oådelt; och allt hvad vi, under ständist sträfvande att befordra spridandet af dess strålar, böra tänka och säga, under afvaktan på deras binskränkia herravälde, är att tiden dertill ännu ej är inne. Men komma skall den en gång, denna Ragnarök, då lögnens jättar, om äfven med upposlrina af många goda Asar, skola duka under för dem och blott den onämnbare herrska, enligt de återfunna gyllene, eviga lagtaflorna, det är säkert, om ej för oss, för våra barn och barnabar—och för hvem skulle vi vilja verka heldre, än för dem? ty vägen går framåt, icke tillbaka, och hvad gör då äfven, ett eller annat sekel på evighetens ur? Det skall dock icke lyckas alt stänga ljuset ut, ty Herren sjelf det sprider omkring i alla land, och omotståndligt strider derför med allmaktshand. Nej det skall icke lyckas att stänga ljuset ut, så länge bort ej ryckas kan Herran Guds beslut! Och hans beslut är att föra menskligheten all närmare sig, dess ursprung, hvilket ej kan sk på annat sätt, än i Ljus och frihet! — — QR 0 00000 I