Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1842, sida 1

Article Image
KHi3 ———— la ingentina; eller år den, på sin böjd ett nytt bevis pi den gamla satser, att de högmögende ringenting lärt och ingenting elömt, att de, liksom andiat blinda, döfva och stumma eller åtminstone sofvande, stå stilla, medan tidens ström, med hastande fart rycker framat och störtar det ena af deras stöd efter det andra, tills de slutligen sjelfva bortföras af hviriveln, om de ej, i tid, veta att förskalla sig en farkost, hvari de följa med de oemotståndliga böljorna. Så är söÖrhallandet verkligen på djupet af tidens flod, hu-. ru också ytan må visa sig, och det är, som Teenår, en gang sade i sitt tal, i anledning af) t 2 Hd 3 — II. kK. II. kronprinsens sormålning. ar 4825, dock ej det på ytan flytande skummet, utan de djupa böljorna, som bära fartyget och ge en stödjeJupå bol yr: 3 J punkt ät rodret. Se der, den andra och fastaste grund för vårt påstående, alt verlden, i politiskt hänseende, går framåt, i trots af alla både Whizs och Tories, och att hvarje tanka på reaktion endast är ett löjligt hjernspöke, ty, som det äfven heter i ofvan anförda tal: tidens ström kan ej tvingas att gå baklänges! Och sanningen af denna sats bevisas af tusende fakta, som dagligen och stundligen framträda i dagen, jemväl i de länder, der vingenting får tryckas och intet gisvas ut, som ej genomgått den höglofliga censurens förtärande skärseld. Se på hela Tyskland, som suckar under detta ok. Ilvilka idcer om frihet och menskorätt sprida sig ej derstädes och göra sig gällande, i trots af alla obskurantismens bommar och lås; hvilka handlingar lysa ej der, såsom stjernor af första ordningen, ledande mängder, så småningom, till frihetens Bethlehem, och avaribland de Cöttinzska prosessorernas sjustjerna stir, såsom en af de främsta. äÄnnu sakna väl dylika exempel allmän efterföljd, ty eljest hade Hannover ej talt hvad det nu tal. Det bifall, till deras handlingssätt som dock offentligt gifvit sig tillkänna, med ord och gerning, visar imellertid tillrackligt den i det inre, beverkande andan, som blott behöfver en och annan sådan friktion, som konung Ernst den envise dagligen bjuder till att gilva, för att säsom en elektrisk stöt meddela sig ät det hela. Den som vill misskänna sramåendets symptomer i södra Europa maste vara blind, och i sjelfva Ryssland märker den uppmärksanima betraktaren dylika. Cm de honstitulionella Staterna, mel mer eller mindre fri yttrande rätt, vilja vi ej ens tala. Hvad anda, som der, de facto, är herrskande, uttalar sia sa hogt och tydlist, att det ej ens kan jassas af dess håltigaste antagonister och ehuru Danmark har hvarken konstitution eller tryckfrihet, så är allmånna opinionen, med afseende derpå, dock så befäst, att despotismen knapt vågar taga ett stes sill motande af hvad som offentligt säges och göres till befordrande af nationens emancipation. Så stå sakerna i verklicheten. UIvem skulle då ett övonblick kunna inbilla sig at en reaktion vore i fråga. för det ministeren i det äldsta honstitutionella land bylt om personal och namn; ej ens dess landlingssätt ger stöd åt en sådan förmodan, snarare handlar den närvarande Tory-ministären liberalare, än den förra Whigministren, åtminstone hvad handeln beträffar, och hade ej England den förra Wellingtonska ministeren att sacha för Parlamentsresormen, visserligen förberedd af Canning, men just af opinionens makt, påtvingad Wellington. Ilar ej samma makt, redan i äldsta tider, tvungit den impopuläraste Konung, Johan utan Land, att gifva England grundvalen för sin frihet Magna Charta; och sådana exempel skulle ännu tusende kunna sramdragas ur äldre och nyare tider. Dersör, bort all fruktan för reaktion, äfven om den skulle visa siz skenbart på ytan; Solen förlorar ej sitt sken, derför att ett moln eller sjelfva månen höljer den, och så förlorar sanningen och mensklighetens eviga rättigheter ingenting af sin kraft, derför att de en tid lemna lögnen och våldet skenet af välde. Såsom solen, alltid verkande i stillhet, dock sramträder likasom med förnyad kraft, ur åskmolnet och förmörkelsen, ock verkar dubbelt välsignelse

3 augusti 1842, sida 1

Thumbnail