Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1842, sida 1

trädelse af grundlagen icke kan komma under hufvudaklig pröfning hos Riks-Råtten i andra händelser än der, om öfverträdelse skulle hafva ägt rum. Riksrätt må kunna i enlighet med ansvarighets lagen fälla tiil ansvar; men 87 3. Reg.-formen. emot hvilken Justitia ombuds mannen förmenat rad-lagen uti här ifrågavarande punkter vara tridands, icke finnes i ansvarighets lagen omnämnd, kan hvad Just. Ombudsmannen rörande dessa punkter anmärbt och påstatt icke till vidare )öfning upptagas. 8 Det skulle således vara möjligt, att vår Grun lag alldeles icke medförde den ringaste säkerhet för att Konungen, i administrativ väg afsjorde, icke endast enskilte rältsfrågor, utan äfven stiftade, förändrade, upphåsde Criminal-Civiloch hyrkolag, allt efter silt behag, och utan att, på sätt Reg.-formens ordagranna föreskrift bjuder , göra detta blott gemensamt med Rikets Ständer! Det skulle vara möjligt, att då han fattade ett sådant beslut, och de rådgifvare som nämnde grundiag ålagdt att vid ansvar göra kraftiga föreställningar emot sådana olagliga åtgärder, icke anfört några sådana, och den föredragande desamma kontrasignerat, dessa embetsmän skulle vara fria från allt lagligt ansvar! Men hvar äro då garantierna för allmän och personlig säkerhet, för lif, välfärd och egendom? Finnas de blott i Konungens vilja, då hafva vi ju åter detta samma honungsliga envälde, som man såg valla, så ofta förut, Svenska folkets och äfven dess konungars olyckor: och är det för dess återställande som vi år 4810 kunnat få en Ansvarighetslag utfärdad, hvilken tillintetgör alla de rättigheter och de garantier, som 4809 ärs grundlagar utlosvat åt Svenska folket? I frågan om Kammar-Råttens förordnande till Forum för tvister emellan Staten och Götha Kanal Bolag, eller emellan Bolaget och Direktionen, bar Riks-Rätten beslutat följande: Som 38 S Reg.-formen endast i den händelse att Föredraganden skulle finna något Konungens beslut vara emot samma grundlag stridande, innefattar föreskrift för föredraganden att emot beslutet göra föreställning och om Konungen ändock yrkar dess utfärdande, sin Kontrasignation derå vägra; men det inför Kongl. Maj:t i Stats-Rådet förda protokoll vid handläggningen af ifragavarande ärende icke innehåller, att Stats-Sekreteraren funnit ärendet böra behandlas i den ordning, som för förklaring af allmän civil-lag är i Regeringsformen bestämd, och att Kongl. Maj:ts beslut således varit deremot stridande, anser Riks-Rätten ofrannämnde s i Regeriugsformen icke vara i förevarande fall tillämplig, i följd hvaraf Herr Presidenten Skogman från åtalet i denna del befrias. Det är sålunda endast beroende af en föredragandes vilja, att göra ett Konungens lagstridiga beslut lagenligt. Tiger han och kontrasignerar, så så måste icke endast detta olagliga beslut esterlefvas, utan den lagliga ansvarighet som Grundlagarne ålagt rädgifvaren och föredraganden kan ej ifrågasättas. Han är oåtkomlig för ansvaret och straffet, emedan han antingen haft nog djerfhet, att emot tydlig lag, förklara det olagliga lagligt, eller emedan han varit nog feg och äreförgäten, alt ej yttra sig om olagligheten af ett sådant beslut, då han skulle till protokollet anföra sin mening. Det finnes således ingen kränkning af lagarna, ingen tyrannisk handling emot enskilde, inga försök att gynna och befordra enväldets införande, som ju icke kunna lyckas en konung, blott han väljer sig föredragande som lofva, att aldrig yttra till protokollet en mening, stridande emot hans. Och det var för vinnandet af denna garantie, som Svenska folket år 4809 afsatte en Konung och gaf sig en grundlag. Det är för betäckandet af en sådan laglöshet, som Konungen svär alt upprätthålla Sveriges grundlagar? I fråga om Konungens vägran att lemna sin medverkan till upptagandet å utrikes ort af ett kreditiv för Rikets Stånders Bank till realisationens betryggande, och varvid Konungen tillkännagaf, att begge Slatsmakterna borde i dylika ämnen besluta, samt således antydde assigten att förordna om sådant som rörde Bankens förvaltnins, hvilket enl. 3. 72 Reg. Formen tillkommer Rikets Ständer allena, har Riks-Rätten afgifvit föl