en annan form för samma anda, gick man förbi dvylika statsmanna ämnen, h.artill vi dock ej afgjordt räkna Crefde Ane! lars ärd C:o, och om man för syns skull, någon 42 ng sragae dem, om de ej Lille ingå i etatsr: et, u ske.ide det blott emedan man, på förhand, e, att de ej skulle medqaissa alt dela sitt ridätlorekall med sängkammarradsifsare och andra Åronmasklar, hvilka endast neutralisera och kompromettera andra rad. Följden af detta förhållande blef hyad vi dagligen erfara: oefterrätllignets tilistanets fortfarande under ett nytt täcke, som imellertil ochsn redan lycks vara si utslilet och lappalt, att det knappt kan hålla till nästa riksdag, då vi hoppas, att ständerna skola sörja för ej allenast att täcket hlir förnyadt, utan lemo il alt spelet derunder blir helt annorh inda, och ej en fortsättning af det samla lotteriet, som endast afser den fatlic es ularmande till fö män för de styrande. Derefter förebrår brochure-författaren Grefve Anckarsvärd, si väl sjetiva tendensen af de berge motionerna, hvarmed han först uppträdde pi riddarhuset näml. den om upphäfvandet af grundskallen, och den om indraaning af 490000 Rdr li:co a första hufvudliteln d. å. till Hotvet eller Civillistan, -som alt han derigenom förlorade allt in ptande på silt stånd. IIvad tendensen beträffar, si kunna vi på intet sätt tinna den si förkasllig, som förf.; ty det är på intet sätt oerhördt, alt nationen, genom sina representanter, förändra ir beskallninassi ttet, lättar -bördorna för det ena yrket, och fördelar dem jemnare pi hela omen. Ett sådant handlingssätt kan man ej heller kalla arbitrört, då det ej härleder sig från enskil. Ja, utan från hela nationen, genom sina representanter, det är således en handling af sjelfva solket emot sig sjelft, eller detsamma, som om en person beslutar nivot i sin exen angelisenhet. Då nu tvifvelsutan landimannen, särdeles egaren af kronoskatiehemman är mest betungad af oner a, ja, nå gon gång, till den rad, att fan endast han anses, sisom kronans arrendator eller torpare, så finna vi allt skäl deruli. alt framför andra 8: mycket som måjliat låtta hans börd da; och om statsutgifterna mera rättades efter tillgangarne, den civila och militära emhetsmanna armeen näzot indroges, särdeles de öfvertödigt lönade sinekurerna dervid, samt stalsmedlen för öfriet vel rigen användes, så skulle troligen, oahtadt srun ulskattens indragning, ej öfriga s! aller beiöfva ökas, och, alt det går an att afskaffa grundskatter, det bevisar N. Amerika och Norge. Ett stort steg till förminskningen ar de öfverilödiga statsuteiflerna vore visserligen den föreslagna askorlningen på kostnaderna för hofsot: en alkortning, som lika litet han komma i jemförelse med förminskningen af en ljenslemans lön, under ljenstetiden, som konungen kan Lomma i jemförelse med en vanlig tjensteman, eller, ; Om et OCkS1s1 vore, så kan ju den missnejde taca afsk ed, det komf mer nog den som ersätter honom, mot en så pass lön, som hiosanslaget i alla fall innelt iller, isynnerhet om man dertill rä iknar de 200, 000 Rdr b:co, som årligen utbetalas för liqviden af vär s. d. stalsskuld, med Guadeloups-medlen, hvilka dock ovilkorlizen bordt inlsyta i statens, ej i m— gon enskild kassa. bessutem är ej sagdt, att här i något sall, är sråsan om anslaget för den närvarande konungens hof, hvilket måhända billigtvis borde förblifva orubbadt, ehuru ingen satte det i fråga vid tillökningarne:; men hvarför ej sörja för framtiden? och den som då ej vill ingå på redan kända vilkor, den står det ju srilt att asstå från den i hans tanka, alltför ringa lönta platsen. Den kommer, som sagdt är, nog ej all sta tom, och om den ej kommer alt fyllas al en krönt Konung, så blifva vi dervid alt, såsom Yäallin sjöng om Washingtan: en Konung utan krona, en President en Konsul, en Riksföresla ndare, kan fylla den lika bra, onej bältre, ö emedan han hvarken sjelf kan finna skygd bakom söregifvet ansvariga ministrar, eller dessa bakom det oantastliga majeståtel: de tvenne orimligheterna i den konstitutionella monarkien, som aldrig låta förena sig med folkets sanna frihet och jemlikhet, d. ä. motsvarighet af rättigheter och skyldigheter, — Sådan är vår åsigt af okannänmnf —