slängd, så vida de ej öfverensstämma med den eller de maktegandes intresse. Di detta imellertid säkert ej stält att vinna, äfven med större uppoffringar, så gjorde ständerne eller rättare oppositionen fullkomligt rätt, att neka alla anslag till den olagliga skuldens betäckande, och vi kunna ej annat än prisa dess handlingssätt i detta fall, såsom det bästa den uträttat på riksdagen, emedan den derigenom åtminstone en gåäng gjort grundlagen till sanning. Af det här framstälda torde inses att ifrågavarande räsonnemang öfver Anckarsvärdska Politiken är något ensidigt, och blicken på riksdagen 1840 nagot skef, hvarigenom åtskilligt falskt blifvit sammanblandadt med det sanna, och det har skett på ett sätt och med en talang, så att det Jätt kan förvilla vid första påseendet, heldst den som ej är dess skarpsyntare; men betraktar man de gjorda påståenderna och beskyllningarne mot oppositionen 4840, något närmare, så skall man finna, att hvad den också låtit falla sig till last, såsom att hafva förspillt tiden och splittrat sin kraft på småsaker 0. s. v., så är det intet det, hvarsor den här beskylles, hvilket deremot helt och hållet låg i sakernas natur; och att hela broehuren egentligen är tillkommen endast för alt, på elt fint sätt, nedsätta oppositionen i allmänna opinionen, och derigenom söka motverka dess anscende för framtiden, samt, i sin mån, befordra en reaktion. Planen är ej illa uppgjord; men vi äro öfvertygade, att folket, just genom tilldragelserna på 4840 års riksdag och derefter, samt den upplysning publiciteten spridt deröfver, ej mer skall låta föra sig bakom ljuset, hvarken af ulfvar i såraklåder, aristokrater i rabulistkappor eller hierarcher i herdedrägt. dsW(omäss: 6UE Ä