Lilferatur. Ancharsvärdska PNolitiken, en blick på Rilsdagen 4840 är titeln på en nyligen utkommen brochure, som ej är skrifven utan talang; men hvarutur, oaktalt alla de lolord, som släsas på oppositionens vilja, ändå ulfven sramtittar, under faraklåäderna, i det oppositionens handlingssätt alldeles förkastas, och hvarje ansvar, som utkräfves al egenmäktiga embetsmän, förklaras för invektiver och otidigåeler. visserligen har förf. rätt deruli, att oppositionen ej gjorde allt hvad man I väntat af densamma, eter den alfgörande seger den vann vid början af 1840 års riksdag: men I orällvist är det att af den samma fordra tillsättandet af den nya ministeren, då man alltför vil vet, I hvilken spiritus rector, som i dylika fall har sitt finger med i spelet, och som man såfängt färsöker alt slå ur brädet, celler rättare från det hög Örat, der den innästlat, sig, sisom en öronmask, och derigenom gjort det döft för hvarje annan I stämma, hvilket bäst synes deraf, alt oaktadt den j allmänna rösten, så tydligt och värdigt uttalt sig rmot det gamla systemet, så alt dess sordna orPFaner, t. o. m. miste lemna sina platser, hvilIka eljest hos oss tyckas anses, sisom li stidspensioner, detta samma gamla system bibellälles åsren under den nya formen och mel de nya organerna. Ingenting kan derför vara orättvisare, ån alt skjuta skulden deraf på Oppositionen, den miste tvertom sökas på et helt annat hall, eit håll, som brochurelärfattaren imellertid, försigtigtvis, alldeles förbigår: men der man sett mycken benägenhet att göra just motsatsen af det Istinderna, folket, allmänna opinionen, och särdeles oppositionen, i hvad sorm som heldst, framställer, sisom önskligt; ty deri tror man att kralisullheten består. Besinnom t. e. det 2:ne geinger alslaena sörslaget att bestämma myntenheten till pärdet af En R:r Res, det i handel och vandel gängse myntet, och genom hyilket afslag den förbistring inträffat i våra myntbenämningar, att det står trenne valörer: sillsver i bråk, likasom vanligen äfven banko och slutligen riksgälds, en särbistring, som hos de mindre räkenkunniga, och Idet är mängden, förorsakar otrolig svårighet, förMvirring, ja bedrägerier och förluster, när den ensaldige rakar ut för en skålm; deremot, om ständernes sörslag blifvit söljdt, — och de böra väl känna folkets behof litet bättre, än de högt uppsatte i Stockholm, som knappt hafva begrepp om någon slags rörelse — allt blifvit enkelt och klart öfverensstämmelse med häfdvunnet bruk som oflast t. o. m. är af större vist i allmänna rörelen, än de konseqventaste råsonnemanger, ehuru önskligt det vore, att i allt decimal beräkningen säilven infördes hos oss. Må detta exempel på den motvilja att esterkomma folkets önskningar, som råder på högre ort, och som, på intet sält, ycks syfta till erhållande af folkets kärlek, såsom beöning, utan tvert om säga: folkets harm min högsta fröjd, gälla för flera, som ej vore svåra ut framlägga, äfven ur nyaste tid, och må hänla af ännu mer talande art). ått det säledes, wad man också för öfrigt må tadla i oppositionens uppförande, var den omöjligt att tillsätta inistere, torde vara tydligt och denna fordran ir således orimlig. Vi äro öfvertygade, att den Plitvit bade komplettare och varaktigare, om sålane män blifvit valda, som redan länge varit utmärkta, såsom nationens män. Men just emelan man ej ville en verklig reform, ulan blott Man torde ej behöfva söka länge i våra tidigare artiklar för alt finna många dylika exem— BF I PP oo