Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1842, sida 1

Rdr 3 för halfer. sietlaklionen. Utdrag ur Gulliver den yngres dagbok under en resa i Lilliput. Den 4 April 4850 kl. 9 förm. ankom jag till kejsarelömet Lilliputs hufvudstad Mildendo. Ett klingande ljud liksom af en mängd småä bjellror nådde mitt öra. Emedan jaz redan någon tid hade vistats i Blefuscu, hände jag temligen val det Lilliputiska språket, hvarföre jag frågade dem, hvilka Hans kejsersiga Majestät hade utsändt, för att lelsaga mig till hufvudstalen, hva: detta hlingande ljud kunde betyda. En cavalleriofticer, som svi ängde sig på en 8 tum hög yster sale, svarade mig, alt man ringde i alla stadens kyrkor, emedan man med audstjenst och bön skulle fira llans Kejserliga Majestäts sällhetsbringande ankomst till denna sublunariska verld, hvilken höga ankomst inträffat på denna dag för 80 månader sedan. Detta svar föranledde mig att till den nämnda Officeren ställa några frågor rörande landets presterskap och religiösa inrättningar. ÅIlans kejserliga Majestät, sade officeren, är en stor älskare af pomp och lyx. Ehuru endast 800 pastorater finnas i landet, har han likvål mer än 600 Hofpredikanter. Detta föranleder mycket missnöje ibland det på landet och i småstäderne tjenstgörande presterskapet, som vid alla tillfällen ser siz i befordringsväg utträngdt af denna mängd Illofpredikanter. Dessutom är det sällan dugligheten och lärdomen utan någon upphöjd Herres eller Dams recommendation, som bereder inträde i llofpredikanternes förnäma krets.? Vid detta ossicerens tal hunde jag omöjligen underlåta att tänka på milt eget kära fädernesland samt den vishet, som der finnes rådande bide i styrelsesätt och institutioner. Vär allernådigste Beherrskare åtnöjer sig med det ringa antalet af 120 Hospredihanter, ehuru pastoraternas summa öfverstiger 4200, och när en prestman hos oss utnämnes till Hofpredikant, så är det icke någon ung ensalldig och omeriterad adjunct, catechet eller hurhuspredikant, utan den, som gjort siz känd för lärdom, talanger samt langvarig och utmärkt skicklig tjenstgöring. Erkånna måste man, alt i hussudstallen, denna centrum sor allt lysande och präktigt, sidenkappan är en oundgänslig möbel, och att en prest der i kamlottskappa ser ut som en dank i en hornlykta. Huru, frågade jag vidare, är presterskapet lönadt i Villiput En del vål, en del daligt, svarade Officeren. Orsahen är den, sade han, att någon af de högtuppsatte och högtupplyste inbillal hejsaren, alt han hellre borde halla presterskapet i beroende genom en mängd serskilda, hvardera blott för ett enda pastorat och en kort tid gällande, öfverenskommelser, hvilkas uppgörande och fastställelse grunda sig på folkets större eller mindre nyckfulla välvilja, Collegiers ofta misslyckade råd och kejsarens nådiga vilja, än att göra det aktadt och oberoende genom ett löningssält, grundadt på en för hela Kejsaredömet gällande lag om presträttigheter. Följden häraf är den, all Kejsaren oupphörligen besväras med sanctioner och förklaringar af dylika oftast temligen illa tillyxade conventioner, samt att presternas löningssätt blifvit högst ojemnt och förhatligt. Ett barndop t. ex. kostar i en församling 53, i en annan 5, i en tredje 8 Gnemluger. Huru mycket bättre, länkte jag, står det icke då till i mitt eget fosterland ! Der, iack vare Regeringens vishet! finnes en för hela riket g gällande Förordning om presträttigheter ; der råder i ingen spilt emellan lärare och åhörare, ingen afund emellan ) En Gnemlug svarar emot 4 pence.