Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1842, sida 1

— AA — bilda Nalionabrepresentationen, så att i en opartisk och förtroende ingifvande Ilögsta instans, nisot säkert skydd vinnes för våra institutioners kraft och våra lagars helgd. Enhvar skall nu sinna, alt utan en sädan verklig solkrepresentation och en öfver alla konsiderationer upphöjd domstol, den konstitutionella statssormen endast är ett förklädt envälde, farligare, förkastligare, än det öppna, despotismen. Framför allt mäste det väcka en djup känsla af harm, att se den grad af förnedring hvartill vår högre embetsmanna-korps hunnit, och som betagit den all den lilla återstod af politisk moralitet; esprit och hederskänsla, som ifrån bättre tider kunnat bevaras. Men det synes, som vore det tidens mål att visa, huru alla dessa thronen omgifvande organismer, alla dessa ifrån centralisations-principen utgående myndigheter, äro idel utvexter, sugande vattenskott. som tärt musten ur solkstammens kärna, och vållat de kraftiga grenarnes förstöring. Det ser ut som ville den visa oss, att ingen hjelp finnes förrän dessa vattenskolt blifvit bortskurna. och stammen far utbilda en ny krona, sammansalt af de ädla ympqvistar, som upplysningen erbjudit at den. Icke kunna vi fi smaka frugten; men snart skall den gagna kommande generationer; och i sjelfva den föraktliga förgätenheten af samhällspligten , som hon med vämjelse skådar hos de handlande personerne i närvarande tid, bör måhända sosterlandsvännen se ett finger af den försyn, som styrer folkens öden. Ibland de ämnen, som nu ådragit sig en synnerlig uppmärksamhet, är bemödandet ifrån vissa häll, att äter införa det ständiga bruket af uniform, innom militären. För dem, som minnas, att det var pedanteriet i s. d. Konung Gustaf Adolphs militärväsende, som ansenligt bidrog till missnöjet emot honom, och att ibland annat, tillätelsen att nyttja civila kläder, samt att iakttaga en mindre noggranhet i militära klädseln, var ibland de för armeen mest välkomna af förändringarna som revolutionen medförde, kan det ej annat än förefalla högst eget, att nu se ifrågaställas ett upplilvande af alla dessa sordna därskaper. Men i reaktionens tid fair snart ingen ting anses oväntadt. Ått man finner en och annan uppträda med en hop sophismer för nyttan och fördelen af att låta armåens befäl ständigt gå i uniform, är ej besynnerligt; ty i vår tid har hvarje idee, den må vara än st förnuftsvidrig, sina försvarare; och många af dessa uppträda blott derföre, att försvaret är omöjligt: det är, de anse ingen ära stå att vinna, på annat sätt, än att söka genomdrifva det omöjliga. Men alt äfven personer, som man borde tro om reslexion och sanningsnit, kunna vilja stå fram för dylika orimligheter, som påståendet: alt den borgeliga drägtens nyttjande för Svenska militären, skulle medföra misshushallning och en altagande militärisk anda: detta är i sanning ett sorgligt bevis på den ytterlighet, hvartill den goda viljan kan hänföra, då den ej ledes af principer och ersarennket. Huru man kan inbilla sig, att vår indelta armåe kan vara belåten med, att ej få nyltja civila kläder under dess 40 till 41 mnaders ledighet från militär-tjenstgöring, måste sörcialla högst besynnerligt, om man ej så ofta erfor, att då vederbörande vilja en sak, skälen merendels sökas i allt annat än sanningen; och likask synes det vara under all kritik, att vilja göra militär-andan beroende af klädedrägten och det ständiga uniforms-bärandet. Emedlertid drifvas nu dessa satser med ett allvar, som vore deraf landets och arincens lycka och heder beroende. Det synes likväl som i denna fråga icke endast borde tagas i betraktande, hvad som möjligen kan anses vara bäst förenligt med individuel sparsamhet eller med befästandet af en esprit de corps. Afven den enskilde militärens tycke och smak bör i detta fall respekteras: emedan han en gång varit tillförsäkrad, att i detta afseende, emellan upplyllandet af små tjenslepligter emot det allmänna, få följa sin enskilta vilja och fördel. Det synes sålunda vara välbetänkt, att såsom det säges, Regeringen låtit genom Regements-Cheferna infordra Officers-Korpsernas utlåtande, angående den