Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1842, sida 1

men dels hade denna väntan troligen blifvit nog lång, dels gick det för all del icke an att låta folket tro, alt dess förtroende behöfves, vare sig för ångsartygsbyggnad eller något annat. Nägon ulväg mäste således sökas att kunna kringgå och eludera ständernes beslut. Denna utväg tyckes man hafva hittat uti byggande af Post-ångfartyg. Med postverkets tillgångar lära nemligen vederbörande hafva temligen fria händer; och derföre få dessa tillgångar vara en ressource, der annan tryter. Det är på detta sätt, allmänheten förklarar tillkomsten af det nya Post-ångfartyget Nordstjernan, som är byggdt i Nyköping och nu ligger här vid Skeppsholmen, bredvid Gylfe, som levat så enslig och likasom sörjt, allt sedan hans broder Odin lade sig till hvila på jutska kusten. Nordstjernan är ett stolt fartyg, med machiner af 150 hästars kraft, och öfverträffar allt, hvad man hittills ägt under namn af Krono-ngsartyg. Uvartill Postverket egentligen skulle behöfva ett sådant fartyg, är ganska svärt att förstå; och sålunda anser sig hvarenda menniska berättigad att döma, hvad verkliga meningen dermed är. Men denna öfvertygelse har alldeles olika verkningar hos olika personer. Somlige anse det vara, icke blott sisligt påhittadt, utan äfven rätt och tillbörligt, att Kronan så der på en omväg skaffar sig, hvad hon tror sig behöfva, och icke låter ständernas nidskhet sssom det kallas) hindra, hvad nödigt är för statens tjenst (såsom äfven det kallas). De politici, som så döma, nedlåta sig icke att tänka på ett annat alternatif, eller att regeringen heldre än att genom finter och kringgång förskafsa sig medel till det nödvändiga, borde förskaffa sig det, hvarigenom dessa finter blifva onödiga. Fordom förstodo vederbörande ständist att framleta detta surrogat för det öppna godlycket, d. v. s. de förstodo att afläcka ständerna anslags-vota, hvar och när de äskades. Dessa vota ansägos då nödvändiga och voro alltid det sikonalof, bakom hvilket det var så angenämt att krypa. Men då taktiken ändtligen en gång tröt och voteringsmassorne blefvo otrogna, då kan man icke förmå sig alt anse detta för en I fingervisning på någol annat, än på behofvet af andra manövrer. Representalionen var ett säkert, fast stundom något bekymmersamt machineri, så länge han lät leda sig; men sedan detta icke mera låter sig göra, låtsar man anse det öfverflödigt. Allestädes har så varit, ända till dess formerne fått lif och vederbörande funnit, alt de måste vilja, hvad folkets ombud vilja, och det äfven då, när denna sednare viljan icke är angenäm. När skall äfven Sverige få se denna utbildning af det parlamentariska styrelsesättet? Bland Stockholms gamla institutioner äro äfven de s. k. Rodderskorne — ett skrå lika namnkunnigt för sin särskilda grammatika och ordbok, som för den tröga längsamhet, hvarmed invånarne blifva transporterade öfver de vattendrag, der broar icke finnas. Ilvad det esnaspråket angår, så har det verkligen mildrats, så att man icke, utom möjligen på ett par af de minst besökta passen, behöfver frukta den celebra rodderske-vältaligheten; men längsamheten är och blifver den samma, volente Deo, så länge madamerne existera. Men med allt detta äro de dock ytterst ömtåliga om sina privilegier, lika ömtåliga som Grosshandlarne. bet går vål icke an alt allt för noga undersöka, hvad privilegier vill säga uli rodderI I I I i skors mun; men det är nog i vår af dylikt om-snärjda stad, att man kan tala om ett så välljudande ord, för att väcka uppmärksamhet och sympathi. Roligt är det utan tvifvel för den, som icke i allmänhet är van vid så roliga ord, att mötas med trollsormelen privilegier?, då han får sitta i en båt och steka sig eller badas en qvarts tima, innan den behagar stöta ifrån land, eller då han får använda två timmar på en lustfärd, som bör ersordra en half timma: Privilegierne vilja på svenska säga, att Stockholmsboerne existera för rodderskornas skull, men alls icke rodderskorne för Stockholmsboernes. Detta är alltid andemeningen af bemälte ord.