Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1842, sida 1

81 snart ett omtyckt spektakel gilves finnes nästan inga biljetter alt tillgå hos den ordinarie biljettförsäljaren, theaterkassören Gall, och iluckan, då deremot schäare, i alla gathörn kring theatern, utbjuda biljetter mot ibland mångdubblade, men minst 30 pct förhöjda priser, så att det bär hela stämpeln af att ske i connivence med vederbörande. Detta vinner så mycket mer bekräftelse derisenom, att allt hvad man anmärkt deröfver, mundtligt, skriftligt och tryckt, ja, sielfva polisens mellankomst, ej hjelpt. Huru harmligt detta måsie vara för alla, isynnerhet för fremlingar, som, i anscende till sitt korta vistande, åro tvungna alt betala nästan hvad som begäres,3 och huru nedsittande det är för den konel. theaterstyrelsen är litt att inse. Och ej noz härmed. När man ändtligen lyckats få en biljett, så är det derför ej sagdt, alt man fir en plass; ty på hvarje bänk i logerna siljes åtminstone en plats mer, än som der egentligen finnes, så att man, då huset är fullt, i egentlig mening sitter på lyarann. Är det tillständigt för en Kongl. theaterdirektion, att drifva vinningsslystnaden för theatern eller sig sjelf, så langt? En privat blefve uthvisslad eller upppiskad derför. Obegripligt är det, att publiken tål en sidan behandling, och alt man ej vänder sig till högre ort, för att fi den ändrad. Men tillgingen dit, torde ej vara så lätt nu, som i den vänlige Fredrik VI:s tid, och med sådana smäsaker befattar man sig väl ej. Dock borde man besinna, alt det är ett af politikens hufvudmedel, att hilla folket vid godt humör, genom angenäma förströelser. Genom sådana areller snarare derangementer, som här äro omnämda, förlorar likväl det, eljest så underhållande theaternöjet, nästan allt sitt behag. Af sing hörde jag finalen ur första akten af Don Juan, temligen medelmåttigt utförd, och den Svarta Dominon, en af Auberts bättre, dock ej af hans bästa saker. Den enda, som, i mitt tycke, sjöng med god method och äfven hade en metallrik röst, var Fru Simonsen. be öfriga följde med, inte mer. En och annan vacker röst hördes väl; men den saknade utbildning. orches ern deremot var ganska god, och spelte med en precision och ett uttryck, som hade det varit en man. F. d. Kapellmästaren vid Königsstidter Theatern i Berlin och kompositören af Örnnästet, Hr Glåser, är engagerad på ett år till prof, sisom kapellmäsiare, och dansören Lesebre på 3 är. Mamsell Nielsen är ännu i Paris och skulle upptrida på stora operan derstådes. Man ycks suledes vilja göra allt för baletten, som äfven är rätt god. Den intar dock, som m!s synes, ett ganska underordnadt rum på konstens trappa. Hrr Bournonville och Hoppe, Dem:ne Fjeldsted och Lund dansa visserligen också rätt bra; men, enligt min äsigt, går ingen af dem upp emot den i sjor uthvisslade Hr Taglioni och hans fru. Figurerna, som likväl i danskonsten, denna lefvande plastik, äro så hufvudsakliga, kunna hos de förstnämde alldeles ej komma i jemsarelse med sistnämde konstnårers. På talscenen såg jag Svend Grathe af Hauch. — Ett verkligt soraespel det var; ty det var ynkligt alltisenom. Visst innehåller det en hop stora ord, passionerade utbrott, inger, ruelse och död. Men det bästa deraf är reminiscenser från Schiller och Shakespeare, och hjellens harakter, ehuru sannt leconad, genom sitt vankelmod, så bedröslig, att den ej förmår väcka ringaste intresse hos äskådaren. Ochsi var huset, oaktadt det sörtjenstsulla utförandet, hvartill isynnerhet den första skådespelarinna jag sett, Fru Heiberg, bidrog; de vackra dekorationerna och styckets nyhet, nästan tomt. Nordens första komikus, sedan Hjortsbergs afträdande från scenen, Phister, gjorde skäl för sitt rykte i Danskarna i Paris, der Fru Heiberg äfven var oöfverträftlig, och i Svarta Dominon. Hans komik är dock nästan motsatt Hjortsbergs; y då denna, för det mesta, var jovialiskt muner, är Phisters deremot nästan alltid ynkligt löjlig ller löjligt ynkliz, och närmar sig derigenom mera ;evelins komik; men med en mine, elt finger är ian iständ att sätta skrattmusklorna i rörelse. Alt den oerhörda eldsvådan i Hamburg eönn