Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1842, sida 1

lisk reduktion som går genom mensä lisheteu, vida vigligare och rättvisare, än Carl XI:s materiella; en reduktion som, al makten , teraärisver den tillvalla le rättigheten att hafva inga skyldisheter, och som, en gin; genomförd, skallråterställa, ej den materiella, men den immateriella egendomslikheten, d. ä. motsvarigheten af rittigheter och skyldigheter menniskor imellan, och detla ulan undantag. Blott en sådan motsvarighet kan införa den jemvigt i samhället, som bibehåller frid, enighet och kärlek inom detsamma, och förskaffar det orubbligt bestind, emedan det då är bygdt pi samma grundvalar, som det eviga verldsailtet. Som det politisia stoffet här å orten är så hasligt uttimdt, ej, emedan det cj finnes nier; men emedan det ännu är betåckt med si mycket af despolismens slagg, vill jag vända mig till en annan resion, konstens, och se hvad den kan hat va alt erbjuda. Sina gamla skatter i Jetta hänscende, milnings-galleriet, Thorvaldsens samlinzar och konstkammaren, har köpenhamn naturligtvis alltidatt erbjuda, och äfven dess nordiska antiqvitets-museum, hyars mate ej torde finnas, förtjenar att räknas bland denna vackra hufvudstads konstskatter. P: Thorvaldsens Museum bygges allt hvad man särmär, och i är eller nästa är väntar man den store mästarn tillbaka, för att sjelf ordna det. Det blir detta, som kommer att söra köpenhamn till det nordiska Rom. Expositionen på målarakademien förtjente väl att ses. Isynnerhet utmärkta voro en del blomsterstycken af Jensen. Den 4:sta Maj gaf den italienska truppen sin sista föreställning för denna sejour, och öfverhöljdes dervid af applaudissemenier, blommor och vivatrop. Samma scene upprepades, då sujetterne gingo om bord vid Toldboden, der en otalig menniskomassa, särdeles af den glacåhandskade sorten, församlat sig, för alt siga dem farväl, och bedja dem vara välkomna åter. En sådan enthusiasme för så pass medelmåttiga Sinzare, bevisar blott huru litet Köpenhamn, i allminhet har att bjuda i detta hänseende, hvilket är obegripligt, då man besinnar huru linge det egt en Siboni. Detenda, som ulmörkte sig framför mängden voro s:re Rossi och s:a Forconi, första tenorn och första sopran, samt s:re Paltrinieri (Bariton), hvilken docx redan förut lemnat truppen. Imellertid saknade äfven deras sång såväl method, som, nigon säng, renhet. Ilrad som gaf deras föreställningar det mesta behacet torde hafya varit det af nordbon, oupphinneliga lifret och samspelet deri. I detta alseende utmärker sig äfven en fransysk trupp, som, flyende undan ligorna i Hamburg, för närvarande uppträder på Petolettis Theater på Vesterbro. I öfrigt är den ej särdeles utmärkt genom något annat, än sina fula ansigten, och sitt temlizen rena språk. Den bästa med hänseende till sitt spel, är, utan tvifvel, Dem. S:t Is, ehuru äsven de öfriga spela med lif och sanning, om också ej med utmärkt talang. Men repertoiren bestir, till större delen, af så uselt lappri, att jag tror, det äfven den största talang ej skulle förma att lyfta den. National-seenen har, för det mesta, bjudit blott på Bournonvilles nya balett. Napoli eller Viissaren och hans brud. Det är ett litet mästerstycke i sin väg, det är sannt. behoralionerna, sceneriet, handlingen äro fulla af natursanning, och man försättes derigenom verkligen till det yrande lifvet i sådern. Särdeles vacker och villande år dekorationen i andra aälen, föreställande den himmelsblåa grottan vid Capri, som äfven bitt namn af Grotta deaaura. Idecn till det hela är ej utan poösie; men det är dock endast en balett, och har man sett den en gang, så är det nog. Obesripligt är det derför, huru den nu kunnat fylla öfver 20 hus och ännu alltid fortfar alt fylla det, till, af biljettockrare, minst 30 pCt höjda priser. Visserligen är theatern alltförliten för en si stor stad och befolkad ort; ren en gång kunde väl nyfikenheten ändi stillas på ett så tomt nöje, som en balett. Hvad biljettockret beträffar, si är det en verklig skandal för cheaterslyrelsen och polisen. Det sker si öppet, att ingen kan vara i okunnighet derom. och si oförskämdt att