Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1842, sida 1

lychas att fi Scott ifrån Stockholm. Medlet skulle vara att hos hans höge förmän, Conferensen i London, angisva honom för nagon öfverträdelse, något moraliskt fel; och i sädant fall skulle han, påstår Owen, blifva genast afsatt från sitt missionärsembete. Häri ligger elt egenvilligt misssörstånd, som innebär ett oisensligt spott och spe emot de af nalionens bättre del uttalade tankar om methodismen. Owen begriper, lika väl som hvar och en annan, att Scott må vara personligen huru förhatlig som häldst, så är det dock visst icke mot honom, som den allmänna harmen egentligen är vänd, utan mot metkodismen, som alltid blitver sig lik, och som, i fall Scott blesve bortskassad, nog blefve representerad af någon med honom jemngod apostel. Ått hos methodismens öfverhufvud klaca öfver sjelfva methodismens våsende och verksamhet är en så löjlig uppmaning, att en förnuftig menniska icke kan göra henne på allvar, utan maste antagas dermed mena ett daligt skämt. Hr Owen, som är en snäll machine-sabrikant, lärer deremot vara alldeles obevandrad inom försattareverlden, ja inom tankens verld; ty methodism äf motsatsen mot tanke såsom man vet, och utan machineverastaden lirer 0. icke sysselsätta sig med annat än methodistiskt vurmeri, nykterhets våsendet inberäknadt. Någon af sektens officiella försaltare synes således blott hafva begagnat O:s namn, för att få fram denna löjliga rottsälla. Sedan sådana uppmaningar en tid utgått bland allmänheten och ingen afhörts, som haft lust att hos Conserensen klaga öfver Scott, för det att han arbetar i Conserensens anda, sa tycka sig methodist-patronerne hafva vunnet spel, och de proklamera då säkerligen med pukor och trumpeter: si, vi hafva erbjudet dem en ofelbar utväg att bli utaf med slölestenen, men de hafva icke begagnat vårt erbjudande; de hafva icke kunnat finna något fel med den rättsardige mannen. Detta låter någon ting; det tyckes innebära ett så öppet och ärlig spel, alt man tror sig dermed kunna slå alla belackare till jorden. Men ett oärligare spegelfäktori har dock aldrig funnits. Oberarnaui den redan anmärkta löjli-heten att uppmana till klagan hos hunden för det att hyndan bet mig, såsom ordsprähet lyder, innesluter förevarande casus ett särskildt, besynnerligt förhållande: ingen af oss lutheraner skulle med något kopp om framgång vända sig till Conserensen. Denna toge säkert ingen notice om anklagelsen, eller på sin höjd föranledde den till ingen tinz annat, än att utlåtande insordrades från kyrkans äldste på stållet; och denna plats lärer i Stockholm fyllas af — — Hr Sam. Owen. Den fiffigt organiserade methodist-styrelsen nöjer sig visst icke med hedninzars (i förevarande fall lutherska svenskars) vittnesbörd om en så sörtjenstsull apostel, som Scott; och om surveillance och spioneri äro väl utbildade inom sekten, så gå de dock ingalunda så längt, att angisvelser från hedningar mot dess egne helige kau halva någon verkan. Skulle Scott åter blifva saFsalld för någol brott, så hehöfves ingen angifvelse derom utom schlen, emedan styrelsen har spioner på sina ega a verktyg; men för brott, som kunna offentligen åtalas in ör domstolar, aktar Scott sig nog. FRer alla tecken lärer, såsom sagdt, just Owen vara Conserensens embud och öfveruppsyningsman i Sicekkolm — hvilhet naturligtvis icke hindrar, att han sjelf i sin ordning bevakas af. dem, som ban är satt alt bevaka. Man berättar efter honem uliryck, hvaraf kan slutas, att ett ord från henom skulle förmå, hvad svenska folkets karm icke förmår, om den än vore understodd af regeringens vilja. Det betydelsefullaste af allt, hvad Gwen yitrar, är den satsen, att icke ens Scott sjelf skulle, am han ville, äga begifva sig härifrån, utan Conserensens tillstånd. De betänkliga följderna af ett sådant forhallaade kan naturligtvis Owen icke inse; men hans concepister och methodismens gynnare inse dem nog, fast det nu icke ingår i deras plan att vilja erkänna. dessa följders fördärflighet. Det finnes saledes en inom Sveriges kyrka arbe tande och med svenskars undervisning (efter som man icke vill veta utaf ordet omvAmdelxe) sysgolcatt Ånacsfel AOAF A —