Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1842, sida 1

sällda, gjort detsamma, och detta troligen ur samma skäl som Fuf. det nemli-en, att han, i liahet me! Fäns., msihända ej så noga tilltrott sig känna llerr Reclorns kufvudoch hjerteanlag, att han allacles Cestemmdt kunnat uttrycha siz deraesver; såsom kanhända slaglinge eller alminstone vn med Hr Rectorn kan och ber vil Fors. visserligen ursäctas fir sin lilla, billigen misstänkta, partiskhet, blott denna icke varit förenad med inkroktning på personlighetens område, och han deri-enom nedsatt andras verk i samma voLg under deras värde, sor att så mycket mera sorhega elansen af sin Clients; Fors. tycks alldeles hafva förhastat sig, då han säger, att sju liga och pjunsissa plilosophemer? pläga utgöra hufvudtendensen i dylike ashandlmgar, som den af lir Rectern sramla gda. Insänd. vill deremot uted vissket veta, att innehellet al Pastoralexamens-disputationer varligen allsicke år af Philosophisk beskaffenhet, emedan detta ondas! kan vara fallet vid Academissa Prosidia, o 0. da deremot de sarra, med afseende ja silt äbontdl, till åtskillnad frn de sednare b de bra fösta och äfven rerl ligen s.sla sig vid det rent af Theoloyis!a, hvilket de så mycket mera måste gra, som hvar och en Prest af den lufberska Toamlingen icke gerna kan på ett ThiloSphisät sålt afhandla ftheolo ien, utan att i och med detsanmia hysa heterodoöxa grundsalser, eller, missledd af logiska s lyler, philosophiskt risti a, men theologisk! all eQicorigliga, lida skeppstrott på blindskären i den rena lärans sarvatten. IIVad sjukligoch pjuniigheien, Fors. omnåämmer vanligen i ja sis utt dylika acta, angar, kan val medsaisvas, att sadenre akandbnsar aålven stundom från katedern ulgett Afili Censur subjecte, och hafva troligen åsden som sådane erhållit Vederbiörandes lillberliea Videtur; Sådane hade man väl icke skal att vänta af en Philos. Magist. i synnerhet om denne, skiljt från trögna embets-göromal, som Prest, at utarbetandet af sin disputation kunnat egna flere års tid, samt. dertill icke är intellecturll hsarken sjuklig eller pjunkig. De: var s leces, med ett ord, ingen ting oväntadt , alt böra lir k ctorn framkomma med en god disputatien, men ingalunda han den ifrågavarande thesen kallas ovanli2 till sitt innehell, och värme i försvaret (det är kanhända ofta varmt neg om öronen), af en s dan, kunde man med säkerhet hafva paral.nal af hvilken Prestman som helst, som ej horer till antalet af hantaster och Idioter, hvilka hafva behof al att öfverskyla sine brister i Theologisbe hunskaper med skrikande för Ahörarne om materiel tortur, eller med eld och svafvel på religionens klockor dumnitiskt stormringa till andelig uppväckelse. Ins nd. anser dersöre Fors:s losford vara v mycket öfverdrifvit, helst Hr Rectorns dispusatian ej allenast hRHmifLs och hinnes af mangsalldiga höde forntida, samtida ochatroligen äfven framtida, utan ock verhligen åfrerträfjats af sidane; och är Ins. för öfrigt osvertyzad, att M. V. Consistorium vid sit beivgs utfärdande, enligt pligt, 1 ttvisa och examinatorisk förmaga af sakkinnedom icke skall nedsötta detsamma under Disp utantens verkliga sortjenst. Götheborg d. 23dje 1842