Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1842, sida 2

(Intages på begäran.) Proslten, 1 Kyrioherden och YPhkilos. Magistern MAGNUS ULLMAN. Från orten, den din lefnads flod begjutit med Christi kunskaps dagg — som fråmst åtnjutit vålsignelsen utaf din verksamhet, så full af djup sannskyldig christlighet — der uti älskadt oförgätligt minne du skall förblifva i så månget sinue — må trogen saknad äfven derifrån, nu då du återgett ditt lefnadslån , sin brutna stämma höja till din ära och praktlös blomma på din graf förära, en gård, framburen utaf tacksamt bröst, fast uti enkla ord, med olärd röst. Ja minnet gerna vid din graf vill dröja, ty fritt kan sanning lyfta der sin slöja. Och sängen gläds, att han får blicka in uti en lefnad christligt skön som din. Ty Christi namn ditt lif, din lära prisat. Scm menniska, som prest du dig bevisat en trogen Herrans tjenare, som rätt uttalat christendomens Schibboleth. Ett nit så vaunt, så heligt när dig bodde; den hjord, dig Öfverherden anförtrodde, liksom profeten förr, du vårdade med evangeli Lust och Lagens Ve. Ack! der du hvilar stum på dödens läger för trogen vård dig mången själ tack-äger. Och hopp och minne gråta vid den graf, der tidigt du lagt ner din herdestaf. I verkningskrets, der du tillryggalade blott tvenne somrar, unga hjertan hade sig gladt åt hoppet att en gång af dig bli undervisade pa lifvets stig. Men minnet gräter här: här ömt du närde en hjord af lam, till bimmelriket lärde så många barn — bland dem jag äfven var, ack! uti fordna lyckligare dar. Här för ditt arbete, det trägna fromma så månget Herrans verk begynte blomma. Och, tör din sönipg mången himmel-k kuepp skjöt på det unga hjertate aker opp.