Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1842, sida 1

Det från sörlidne riksdag hvilande representationsförslag fick icke länge njuta sin titel till godo, nemligen att hvila. Stockholmstidningarne hatt va redan bezynt röra på det; och det tyckes blifva en häftig rörelse, nästan en håxe-dans, med sopqvastar och eldgafflar och alla möjliga vapen. Hittills har dock icke den rätta dansen be. ynt, utan blott ett gräl om, huruvida den ene lofvat dansa vis-å-vis den andte, eller icke. Lychligivis, skulle vi tro, blir detta förspel så lingt och krängligt, alt sjelfva frågan svårligen kommer fram förr, än da rätter tid är, eller närmare riksdagens början, såsom den store f. d.? ultryckte sig. På flera skäl stödja vi den öfver tygelse, alt det ingalunda är nyttigt för den soda saken, om man har för brådt med diskussionen. bella lagförslag är visst icke af mindre vist eller vidd än förslaget till civiloch criminal-lagen; och man har dock ansett skäligt att förordna Kkommilte er, blott för att uppställa det sednare i åskädlig form och jemnföra det nya med det gamla. Crnndlagsförslaget är för den stora allmänheten föga bekant, ja snart sagdt ännu en förseglad bok. Således kade tidningarne kanske ejort bättre att deraf framställa en kort och klar exposå, än att börja med peremtoriska förklaringar, att det måste antagas, utan vidare krus och betänkande. Det förefaller nästan, som man ville använda Valverdes och Pizarros omv: indelse-method, då de tillsporde de om kristendomen alldeles okunniga Amerikanerna, huruvida de ville låta genast döpa eller ihjalskjuta sig. Var mening är visst icke att söka lägga hyende under den väl bekanta lätjan, som drar sig för al la vigliga företag och vill sosfva på saken, så snart det gäller nägon sorts ansträngning; af den sorten hafva vi Gunäs haft mer än tillräckligt i vårt bedröfliga ajournerings-system. a Men vi vilja, att saken begynnes i rätta ändan, V. s. alt de, som dertill äro i tillfälle, först ge yanen en kl lar öfversigt af det hvilande förslagets verkliga beskassenhet, en sammanställning af det gamla och nya, en singervisning på sammanhan. et mellan det nyas olika delar, en approximalif beräkning af dess resultater och dess sätt att röra sig — och allt detta med korthet, precision och klarhet, så att allmönheten icke famlar i mörkret eller narras att anlaga eller förkasta blindt. Sanningen att säga halva t. ox. vi, för vår ringa del, väl läsit betän