Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1842, sida 1

som, enliat hvad vi redan osva al ej ans blifvit vidrördt, än s som den anda af missnöje, hvi artilleriet, sasom en naturlig foljd a anstalterna, hvilka, vid deras tillampning, knappast bevärdigas en blick af den högste artilleristen, och hvarigenom mahända ej heller hela förvändheten deraf inses: m. m. Sanningen af våra påståenden torde deriör, ovederlagd, qvarsta, lika mycket, om ej mer, genom fö rsöken att vederlägga . den, som genom wra exna anföranden. Hvad sluttigen vår antagonists pompösa predikan om ridderli het o. s. v. beträffar; så hör den, för det första, alideles inte till saken, och för det andra, så ar det alldeles inte vår grundsats, att man ej bar tala annat än godt om de döda, utan den är, alt man bör tala sanning om bade lefvande och d da; och som våra anförda sacta, med adseende på den hör menade, äro obestridliga och allmmt kända, st torde ingen kunna klandra, att vi anförde dem, 12 stöd för våra påståenden mot experimentoch projektmakare i praktiken. vi medg :svo ju äfven, att han ans us för ett liuös på sin ju. 0 när dylikt, som vid Denaecu itz och på irdsgärdet kunde ske vid sken t ashus, l. va da ske i skymningen a dankar? P. 8S. Underrätt leen om den berömda hästaunnarens och ryltareus, Ehrengranats, död, sorer oss det sätt till m innes, på hvilket denne utmä irkta man blir ifvit behandlad, och de oerhörda! kostnader, hliRöit förslösade på det, numera upphåsda, 3e stuteri. Eude det deremot, under en så : Jodninz s, som Ehrengranats, bibehallils, I den hgskola för ridkonsien, han der ippnat, yå hade det kuunat bliva af stor nytta båEN ; — de for haslafveln och for vara kaxallerister, hvilka nu sakna nästan hvare tillselle att erund llig: sludr ra den vackra och för dem så nödvändiea ridensten. Manne ej detta förböllande äfven kan anses, s-som elt litel briterium på omsorsen för kai et? — Utt kerrlizt minne har Ehrengrana it nert slertid eflterlemnat i silt l lassisha verk öfver RidLonsten. RV TITS — —