Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1842, sida 1

—— AA EE—— hända kunde det inträffa förr, än tills de hunne omgöras, åtminstone att dema af den kincsamhet, hvarmed det hittills stett. Det sagnar oss, att hcra, att dermed aiminstone ejorts en början. Deremot bestrider Ins. virt pestende, att nya, dyrhare hus beg as för de gamla, oduclisa f.rråden, medan de nya stå i träskjul, hvilka han upphöjer till namn, heder och värdighet af bodar , hvari.enom sn och recn intränza. Äfven bir dömer ban trolicen, pr sin höjd, blott etter Stockholm. Vore han litet mer underkunnia om hvad som sker vid de öfriga sorre den, skulle han ej våsat vilja besli oss m ed osannina ar. Till storkande för sitt p stende om våra artilleriförråders för. trälsliea beskaf enhet, anför Ins. bland andra verilihatianer, s som de hraftigaste, Riksens Stinders Sstats-utskots och Revisorers unders knivgar. Med all aktning för medlommarne af dessa I korpser, och med bästa öfvertygeise om deras goda Mila, torde ursäktas, att vi ej tilltro dem tillr chlia saklunnig et i mililurväsendet, för att bed ma förr dens beskaffenhet och vard, och har Ins. derför inca håtire bevis att anföra, sv stå vi fast vil vart pie staende, att det ser bedrasligt ut i v ra 2: tlläörider. Den minsta bedröfseisen dervid ir ej lol ii myletta shick, hvari de lei vnas, och huller de som ins. men med den vanlisa refrainen fran det li det är en söljd al Ständernas niu Ughel. duan: ta anslag r eka till p det sätt, Oi dormed hn ilas, och hvaraf vi ofvan gifvit el Deremot äro vi fyerty 2 de, om de användes, skulle rächa full: lit till det nidvindi a. Besinnom blott hva la dyrbara exper menter kostat, hyillos ända lI Shet dock på förhand bort kunnat inses, om minsta erfarenhet varit r. dir gad; bland annat det onyltiga haket-B: Ueriet. sinnom hvad som blifvit förstösadt på ändam lel da anader, s:son det nya Govirs Vutoriet i Estilstuna, bvarifran, om h gar i Vr 5 serb blir beil dyrare, ån oni det bestelles hos privata. Ja, vi vira rå na sjellva Carisbhorgs fistninz till dessa efver-il diga big nader. hesinnom de, för veri land, eRyerh fsan dyra uniformerna; besinnom hvill a sun n:e., som on diatvis blifvit saral sade vid otften. s råcles på änglartyg, som ej allenast ins kndin inbringa, notan t. o. m. bosta staten hetvdlist, och hvaraf en! 1 vit hlt och li llet uppofradt på försöket att brut det sisom an vaan m. m. Om alla dessa m odel blifvit ändamelzenligi any unda, så åro vi fullt och fast öfertysads, a ej allenast vir artilleri-mated riel, utan hela virt försvarsverk skulle vara pi den bästa fot, så att vi, säkra alt kunna värja var frid och frihet, sordu ladt skuile njuta dem, och inberga de v. hisnelserika frukter, de borde medföra; ty hushilla litet och nätt gör mangen mött; men hushalla illa :och slursvisa, gör alla tomma och lurfvisa. Men, här Åro vi nöra att inkomma på ruttenheten af ihela systemet, hvilken hlilvit så ofta och så tydligt ädagalagd, och dessutem daglicen blettar sig sjelf, alt derom ej ör vidare att såga, än att det är förunderligt, aut det ånnu kan böra sig så pass det gör; men lange kan det dock ej åå; ty sannerligen är ej stals! eppet så maskstung zot, alt om ej snart en radital ref aratian företages, det ovillkorlizt måste slopas, och — om ej alla moraliska så väl som nu fysiska tillgångar, på förhand, medlagas — nybycgas. Det torde dock blifva n ot dyrare, och hosta vederbörande litet st rre offer, än om de, itminstone nacot litet, hörde på nationens billiza önslnincar och sm uin om irförde de, dock slutligen o oundvihliga, förbäöttringarne. Vi halva nu, för ögonblicket, ingenling vidare att tillävsa, än att fästa uppmärksamheten derpå, att ännu mycket aterstir, som skulle kunna anföTas, sasom bevis för det sSlula tillstandet inom vär armåöe i allmänhet och vart artil ileri isynnerhet; men vi hoppas, att det sagda skall vara nog, fr alt väcka afionens uj pur rksamhet på de! ru tansvärda bristerne, och der gedom gera dem till faremal för en närmare ranshning vid en blifvande riksdag. Vi anse detta sagda så mycket mor tir nns I