Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1842, sida 1

nedstiga från sin oåtkomliga oselharhets höjd, för att bevisa denna oselbarhet. Denna högdragenhet har jemvål karakteriserat de seru:gaende svaren i närvarande fragor, och dock synas oss de gjorda anmärkningarne af den vigt, att vederbörandes egen heder sordral deras grundliga besvarande och vederläggning — om den varit möjlig. Ått detta dock ej varit fallet, bevisar sig nogsamt, och derifrån härleder sig således svarets skenbart moderata anda, dieses leise Åustreten, i skydd af den förnåma öfverlägsenhetens forshansningar: när man ej är rätt säker på sin sak, är det ej godt att uppträda fast och öppet, och om någonsin brist på sahkännedom och osäkerhet i fotfäste visat sig, så är det särdeles hos Insändaren i Aftonbladet. Det lönar derför, i det hela, ej särdeles mödan, att bevisa haltlösheten af hans påstienden: tv den ådagalegger sig sjelf för hvarje tänkarde och hännande: men sahens vigt fordrar, att äfven den sterre allmänheten blir upplyst om rätta förhsllandet, och derför vilja vi ej undandraga oss den pligt vi atagit oss, all besvara och upplysa hvad på oss han ankomma, samt gå att punkt för punkt bevisa sanningen af våra anmärkningar. Vi vilja dock, att börja med, ehuru otroligt det låter, ej bestrida, att vissa gevär, vid besigtningar, kunnat uthärda 32, 56, ja, anda till 98 skott, innan ny flinta behöft insättas: men lika säkert är det äfven, att andra af armeens hrigsgevår af 1815 ars modell, ej uthärdat fler ån 5 3 6 skott, och således kunna anses obru: bara. Vi kunna, om så äskas, med fem authentika bevis styrka detta, och att, vid en viss besigining af 360 nya gevär, endast c:a 300 antogos, såsom brukbara hrigsgevär, de ussrien blefvo nedsatta till Kercis-Gevär eller kasserade. Olikheten i dessa resultater torde vara obeariplig för hvar och en, som ej känner obestimdheten i nu göllande instruktion för besigtningsmännen. Allt år öfverlemnadt at slumpen. ben ena kasserar hvad den andra antager, allt i stöd af instruhtioneu. Och all denna besigtning och ombesiatning, försökning och omförsökning, hamring, tagning och profskjulning, ibland ända till 6, 8, h flera gänger, måste ju nat urligtvis hafva inslytande på hela sevåret, siväl som pipans kaliber, och derifrån härleder sig den af css omtalta olikheten, som således gör största delen af vara gevärsserr d oduglig. Vi kunna ej gå en hårsman frin detta pastaende, ika litet, s m ären alla ofri ga, och på intet sätt anse dem vederlagda, särdeles, som Ins. i Aftonbladet på sin höjd tycks. hafva en kännedom, och den ännu ytligare än var i allmånhet, om blott Stoc! bholms, men ej den ringaste om öfriga forrader i riket. Rihligheten af vara anmärkningar i denna väg, stadfistes äfven derisenem, att Ins. anforer, det man vid 4840 ars gevärsmodell, hvarefter senare beställningar skett, ejort betydliga förbättringar, äfven i andra delar än låsen. Det bevisar atminstone, alt förbättringar ansetts nödvändiga äfven af de blinda försvararne af 4813 års modell. Att vid den nya modellen, afseende åsven fästats på perkussionslås, fäsnar ess. Imellertid måste vi anmärka, att Ins. citerar lika illa, som han försvarar, i det han påöSlar oss hafva sagt, att perkussions-lås allmånt be2agnas utomlands, da vi dock endast sagt, att de snart allmänt begagnades utomlands; hvilket sorde ohserveras, såsom ett litet kriterium på vår och var respondens, sanningskärlek. Alt en sådan oplimist, som Ins. skall hysa mera sangvinisha förhoppningar om tillkommande lacrar för värt Artilleri, än vi, som, Gud nås, i all mänhet ej kunna se framtiden i hvarken lagergrönt eller rosenrödt, om nuvarande system bibehålles, är naturligt. Vi vilja hoppas, att aldrig anledning mötte yppas att slita denna tvist, men just derför bör materielen besinnas i ett sa aktnines-bjudande shick, att vi ej behöfva frnkta ett prof deraf på allvar. Ått forhallandet dock ej så är, och att yi Suledes hafva större skäl för vär fruktan, in Ins. till sitt hopp, det är det, som skulle bevisas, och, om derpa ej behörigt afseende fästes, frukta vi vt terligare, att det gamla italienska ordspråket kommer att sörver kligas som säger: che vive sperando. more cac— —do, som på Svenska torde kunna återgifvas med: den som lefver af förhopp