Riks-Råttens förhandlingar. (Forts. fr. Nr 50.) Ben serskika slutsorklaring, som Stats-Rådet Poppius asgilvit och hvari alla de mål, i hvilka bemille Stals-Radet finnes inblandad, blifvit serskill förhlarade, är dels så vidlysug, dels i flera afseender så likartad med den, öfrige svaranderna assisvit, alt det vore öfverflödigt att söka med lisa utförlighet meddela densamma, belst som den ercacrant funnits införd i en annan tidning: Sv. Bict. Men det väsentligaste deraf torde likväl opartiskheten fordra, att här i möjligaste korthet framställa. il:r Poppins fäster synnerlig vigt vid några allmänna betraktelser, som i de tilltalade Rådgifvarnes första förklaring blifvit framställde och hufvudsakligen asysta all vissa, alt det icke är förenligt med värdigheten af Constitutions-Uiskostets vigtiga kall, att utan fyllest evidenta skäl samt stora betydelsefulla anledningar låta åtal anställas emot Embetsmån deu Konungen i Nåder hedrat med sitt bögsta och böga förtroende; att eljest den tid kunde åter inträda då Konungens Rådgikare förklarades vara, Rikets allena magtegande Ständers fullmäiltize, förpligtade att under stundlig uppmåärbsausmet på sina principalers ombytliga afsigter framför allt söka göra sig förtjente till deras fortfarande gunst: samt att det endast är för nppenbarliga öfrerträdelser Ås Grundlagarnas och andra lagars tydliga bud, eller för uppsatligt frdoliande af nagon nvyplysning, som utskottet må