Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1842, sida 1

333 les densamma sor en kavalleri-, som för en insan teri-ossicer, och dock torde hvar och en inse den himmelsvida skilnad, som vid praktiken, är imellan dessa begge vapen. Och hvad kan vara vistigare för en blifvande officer, än just den noggrannaste kännedom af det praktiska användandet af det vapen, han väher? Men dit leder sannerligen ej den ytliga kunskap i taktiken, som inhemtas vid vara militärläroverk. Och sedan, kännedomen om hästen och dess behandling, hvari ingen undervisning meddelas förr, än de unga Herrarne redan äro besalhafvare, och dock, hvad ar en kavallerist utan sin häst? Derför särjer en verklig kavallerist också forst för sin häst, innan han tänker på sig sjelf; ty han vet alt den är detsamma för honem, som lavetten och såreställaren f-r kanonen. Utan dessa vellikel for sitt förtskaffande, äro de begge demonterade och ohjelpligt farlorade. Åfven för artilleri-officerare är kunsjapen om histen, dess vård oca dess behof högst viglig; ty hvar vill ett rörligt artilleri maåa väsen, utan hästar? Och oss vetterligt meddelas, som saddt är inzen undervisning, eller tages nagon examen i denna viztiga branche af dessa vapen; förr, än de unsa militärerna redan inträdt i tjenstgirin:, och således redan borde känna, åtminstone theorien för deras blifvande praktik. Deremot skall en blifvande havallerilikasom Infauteri-officer, läsa vida mer fortifikation och isynnerhet artilleri, an han trolizen någonsin kommer att behofva. Så försummas det nediga för det ofverslodiza, och intet afseende göres på de olika vapnen, sa högst olika fordringar. Foljden blir imellertid den, att sedan eleven gått igenom sin Officers-examen, anser han sig si komplett, att han behandlar allt hvad som sedan fordras af honom i undervisningsväg, såsom besvärliga och onödiga bisaker, och s-ledes endast genom en lang praktik, ja kanske aldri-:, kommer i en, ändå alltid ofullständig, hesittning af de för honom så högst oundgångliga detaljerna i sitt fack. Hvad nu hästvärden särssildt betr:f far, så lemnas den helt och hållet i gemene mans händer, af hvilka man ej ens kan begåra en noge grannare kännedom af hästens natur, och då de. som borde ha uppsigten öfver dess behandling, ej heller känna något deraf, så går allt på en slump, hvarizenom kavalleriet ofta nog khan komma au sta på Svaga sotter. Då vi kasta en blick på administrationen af vårt kavalleri, torde lått inses, alt samma inkonseqvens och principlöshet r:der dervid, som vid underrisningen. Se syues vid alla re imenten srannliten i munderin en alstra mer än nyttan, och isynne:het vid VNenne, Lilgardet till hast och hronprinsens husarer, endast den förra komma i si zDe losta derför också staten si enormt, att vid förra riksdagen stark fråga var om deras indragning, som ocksa gerna hunnat låta sig göra, cm man ej behöft plantskolor åt adelsdockor, för att uppdragas till statsmän eller leksaker för hofvet. Det nöjet blir imellertid något dyrt för nationer, och förr eller senare skall den vål afskudda sig betalningen för dylika violer. Uppsittandet af Ostgötha och Westgötha kavalleri blef hefaldt, m u uppskjuset, och derigenom någon tunga, åtmirsla—ne fer en tid, folket besparad. Men hvartill skue besallningen derom tjena, då den ej verkställes? Antingen var uppsittningen nödvändig och da var det oriktigt, att den ej skedde eller också var den ej nödvändig, och då var det oriktigt, att den besalldes; i begge fallen har styrelsen sifvit sis en dementi, som alltid skadar diss anseende. Först noggrant öfvertänha hvad som är nyitigt och nödvändigt för staten, sedan besluta, befalla och bevaka verkställigheten af heslutet; det tillhör en reaering, om den ej vill blottstalla sig för tillbakasende och vacklande. hvarigenom , den oftast botligt skadar sig sjelf, emedan den bevisar, ait len saknar antingen vilja eller förmåga, eller bese delarne, att uppfylla sitt vigtiga och ansvarslula värs. För en sadan styrelse blir hvarje opi iatens fläkt en orkan, som hotar att störta den: för n regering deremot, som fast och orubbadt, sår in klart insedda bana, blir äfven en opinionens orm endast en uppfriskande fläkt, som blott tydgare ådagal iager dess styrka och stadfäster folsels rtroende fill doncsamma 1:22 Av lo dt