Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1842, sida 1

Ånnu ett ord om värt Militärväsende. En insändare i Aftonbladet har, i N:s 32, 55 och 54 på ett förträffligt och sakkunnigt sätt utrecklal de brister i vår Militärundervisning, vi, i N:o i af detta blad endast flyktigt antydde. Må han gerna anse oss för mindre sakkunniga och artikeln för ytlig. Vi hafva sjelsva förklarat oss ej höra till männer af facket och våra anmärkningar endast vidröra hvad som ligger på ytan och visar siz älart, vid första blick, för hvar och en, och hela var önskan har inskränkt sig dertill, att vächa allmån och särdeles deras uppmårksamhet på de missförhållanden, som ega rum i vår krizssadministration i allmänbet och militärundervisningen isynnerhet, hvilka ega vilja och surmåsga alt ashjelpa dem, celler åtminstone att, med allvar, stråfva för förbåttrandet af tillståndet i dessa högvivtisa grenar af Statsbyggnaden. Och detta har, Gudilof! Uychats öfver förmodan. Först kom, i N:o 17 af Aftonbladet, den belysande Förgyllaren af vår första artikel, hvilken, genom sina förgyllninasf rsök, just gaf högre relief at vara pastaenden, och detta föranledde s:o oss att, i N:o 47 af detta blad, ga litet djupare med sakerna, samt 2:o en annan insäudare att ytterligare vidröra det famösa sallttyamåstare-forordnandet. och 3:0 den osvannämde att klarare belysa belysningarna, hvaraf följden blifvit att de af oss först antydda hristerna, misstagen och missbruken blifvit, för att tala med s. d. ufgi varen, till komplett evidens deducerade. Värt syfte har således fullständigt uppnadts, och gerna träda vi tillbaka för shichligare Pennor, nöjda med medvetandet, att hafva varit de första, som såstat nationens uppmärksamhet på de för statens existens så vigtiga frågorna. Imellertid vilja vi visserligen ej undandraza oss de svaromål, som kunna åligga oss att afvifva, eller de ytterligare upplysningar vi kunna ega att lemna, för att således, i vår mån, bidraga till spridande af så klart ljus, som möjligt öfver vårt militäriska chaos. Gifve Gud, att det hade samma verkan som det första ljus, som spred sig öfver verlden: chaos ordnande! Till detta ändamal vilja vi i dag litet vidröra en gren af vårt krigsväsende, som hittils blifvit öfversedd, nemligen Kavalleriet. Såsom redan, enligt sin natur, på längt när ej så inveckladt, som Undervisninssverken och Artilleriet, kan derom ej vara, så mycket att säga, som om de föregående ämnena, aldraminst af oss, som öfverhufvud endast ega tillfälle att skärshåda det, som bör falla hvar och en i ögonen; men det är också nog, för att visa att det inre, grunden, ej är bättre här, än vid de öfrisa delarne af vart militärvåsende. Hvad undervisningen beträffar, så är den alldeI