Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1842, sida 1

— — DDiD— I fråga om nedsattningen i afraden för Riddarhytte hopparverk, åberopas äfven första förhlaringen, men i anledning af Justitige ombudsmannens påstående om ersättning för den förlust kronan derigenom ådragils, invända svaranderna, att ersättningsskyldighet i mål af ifrågavarande beskaffenhet lagenligt icke kan ega rum, och att i alla fall förlusten icke skulle kunna till beloppet bestämmas. Justttie Ombudsmannen har ej bestridt, säga de, att Kongl. Maj:t egt medgifva en sådan nedsättning för viss tid, genom tid efter annan utfärdade resolutioner, och då hade kronans inkomst blifvit mindre, än hvad den nu genom det klandrade beslutet utgjort. Det är äfven möjligt, att utan denna nedsättning, Verket icke kunnat drifvas, eller tillverkningen uppgått till det belopp, som blef möjligt genom lindringen i afraden. I anledning af Justitie Ombudsmannens färutsättning, i fråga om beviljad tullfri införsel af instrumentalier och materialier till vissa fartygs utrustani för hvalfisk fångst, m. m. (Se förutnämnde N:o 59) att det genom Grundlagen är Konungen benga att nedsätta tullafgifter eller derifrån befria, anse de tilltalade sig böra fästa uppmärksamheten på de menliga följder för samhället, hvilka af en sidan grundlagens tydning äro att befara. Med begreppet af Monomisk lagstifning, saga de, hvarunder onekligen frägan om tullasgister hörer (?), låter iche förena sig den satts, att ändring deraf ej skulle kunna utan Rikets-Ständers medverkan åstadkommas. Det ligger i naturen af tullafgifter, att de böra lämpas efter de olika förhållanden, som i handel och näringsföretag inträffa, och att uppskjuta med deras nedsättning eller upphörande, då sådant af behosvet påkallas, leder alltid till enskild och allmän förlust och står ej tillsammans med en klok Statshushållning. För att asböja sådane förluster är Konungen, ehuru af grundlagen betagen att pålagga skatter, dock fullkomligen obehindrad att, om konsl. Maj:t finner nyttigt och godt, förbjuda inoch utf.rsel af varor, som i Tolllaran ej äro belagda med dylikt förbud, äfvensom att nedsitta tullafgisterna, eller derifrån helt och hallet frikalla. Sasom ett bevis hära kunde mångsalldiga exempel anföras under loppet af hela tidskiftet allt ifrån 4809. Men defrinskränka sig vid detta tillfälle, att serskildt omnämna ett bland de sednaste, som eat rum d. 4 April 4840, då Kongl. Maj:t fann Umpligt att nedsätta tullen å utgående stan jern. De erinra att oaktadt denna åtgärd väckte sådan uppmarksamhet hos Konstitutions-Utskottet, alt de requirerade Stafsråds-protokollet, rörande detta efter Riksdagens början afgjorda ärende, den dock lemnades af bemälta Utskott utan all anmärkning. illäraf erfares, yttra de, att tullnedsättning å jern af detta Utskott åtminstone ej ansetts oloflig; ty ärendets egenskap att vara behandladt och afgjordt efter Riksdagens början har lshottet i ett annat mål i denna rättegång visat ej vara hinderlig för åtals anställande. (Forts. följer.)