Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1842, sida 2

usa de Ior sig sjellva. Samma vishet, som ena dagen ser hela verlden i konspiration emot sig, ser andra dagen samma tout-le-monde färdig till konspiration för sig. Alldeles lika klokt är det ena som det andra. I höga, mycket höga koterier råder för närvarande en ogemen glädje, en tillförsigt och förtroende utan all ände. Frågar någon om anledningen härtill, så är väl säkrast att svara med Bellman: för att det faller sig så; men en och annan företeelse lärer väl ochså hafva del i det stora jubilerandet. Den djupa hemligheten är, att en allmån reahtion genomgår verlden; detta har man räknat ut bakom kahelugnen och tror sig nu vara lika nära, som någon annan, till att dela gångkläderna efter rabulismen. De omätliga verldshändelser, som härtill berättiga, äro ätskilliga; och om M. II. skulle skratta åt några af dem, eller åtminstone sat deras tillämpning, så stir lijet för M. II:s egen räkning. Jag tvar mina händer. I första rummet står naturligtvis Tory-partiets seger i England, om än, enlist mangas tro, denna seger just torde vara en sorts commencement de la tfin, och engelska nationen komma att säkrare störta, s som styrande, dem hon möjligen kunde fördraga s som opposilion. Det ir endast den kortsyntaste kortsynthet, som kar finna nagra ga. rantier i hvad som nu ferezar i kngland. En annan anledning till juhlet sinnes, som redan är i ultra-partiets tidningar så mycket omrörd (i ordets egentligaste bemärkelse), att den är nära utsliten: den financiella st: elningen i Norra Amerika. Måängden kan vål iche förstå, hvad sammanhang de amerikanska sinancerne hafkta med det i fråga varande partiels förhoppningar i Europa; men den, som sa vål behöfrer ett strå att nappa uti, ser ochså strän uti allt, som skymtar sorbi i hans cgon. Slutledningen skulle väl annars vara följande: den stora republiken hotas af sina sinancer med undergang; gar den största af det otyget förlorad, sa sbrä unnas alla, som äfven annorstädes drömma om republik, och monarhismen har sina chancer att vinna på saken. Lisserligen är det lika litet gifvet, att republikanismen skall gå förlorad fir en iepubliks förstörda affärer, som att monarhismen störtats genom österrikiska, danska och ryska realisationer (d. v. s., för att lala rent språk, statsbankrutter), eller genom Ferdinand VI:s vägran att erkänna statsshuld, eller genom nagon af dessa monarkiska sinans-operationer, som i sjelfva verket varit betydligt styggare än hvad som nu visar sig i Amerika; men det gör dock det devouerade hjertat och dess idoler godt att hafva något att förekasta republikaner; och under den benämningen innefattas, som man vet, alla de, som älska yttranderitt och ansvarighet och garantier mot allenastyrandets missbruk. När man nu till dessa båda stora företeelser, eller tory-styrelsen i England och bankrutterna i Amerika, lägger åtskilliga andra, så har den lättfärdiga inbillningen hos barn eller hos dem, som blifvit det pa nyt, ypperliga ämnen att skapa sig en sjelfförtjusning utaf. Har icke den hittills så . förhatliga Juli-styrelsen oförsaradt trädt in på den skarpaste monarhismens väg! Hafva icke de preus) siska landtständernas ohemula anspråk blifvit vederbörligen afsnäste! Har icke danska folket, i Orla Lelnnans och sleres personer, fatt nåpst för sina demokratiska stråfvanden! Har icke Poblen ändtligen blifvit så denationaliseradt och nedböjdt, att ingen fara finnes för nya andtindningsgnistor från det h Het! lluru gl djande åro icke underråttelserne från Hannover och Bajern och Modena och alla den äkta monarbkisn ens hemvist! — Således, benägne läsare! finnes en stor reaktion i hela ver den; och eftersom Sverige äfven är därstädes beläget, kan väl iche fela, att äfven det har att sörete sina fröjdefulla reahtions-symptomer. Ja, bevars, sådana tryta visst icke. bDet första och vigtigaste är naturligtvis, att Biet, det välsignade redskapet Svenska hict, fatt en ökad debit af circa 400 exemplar. Jag har sorut bedt M. H. låta bli att skratta; och jag måste uprepa varningen just på detta stalle, ty bra roligt är det i alla fall att höra personer jubla öfver och sasom ett betydelsefullt, lyckligt tecken utbasuna en händelse, hvars hontanta värde de känna i sina egna fickor. Icke kan man undra, att de framst Ila produkterna af sina kontanta och officiella bemödanden såsom lyckliga händelser, så länge de tala med andra, dem de förmoda vara okunnig za om sammanhanget; men att de sinsemellan skulle söra samma skrymtande lyckönskningssprak, detta är nästan förmycket besangdt. Imedlertid lärer verkligen så vara, ehuru galet det later; och modet skall hafva till den grad vuxit, att man talar om en urtima riksdag, shsom företeende de bästa utsigter att få den sorlidna riksdagens rabulis tiska beslut ändrade, sunven losgad för sjelsvaste habinettsä assan och Öfvercommendanten, regeringen sorst-dd, med ett ord obändigheten och otacksamheten alldeles utplenade. Några andra företeelser uprepas väl ockst, sisom: reaktions-techken; men de äro, om m jligt, lika goda bevis, som det anf rda, på den höga vishet, som råder inom det lilla, lilla koteriet.