Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1842, sida 2

Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 14 Febr. 1842. Inbillningen är värre än pesten, säger ordspråket; och besängda inbillningar hos de mägtige äro i synnerhet alt sätta i litanian. Den första känsla, en sörnustig menniska erfar vid betraktandet af en hop hufvudlösa tankefoster, är väl lust att skratta; men snart öfvergår denna lust till sin motsats, då man tänker på allt det onda, som de kunna åstadkomma på det hället. Quidquid delirant reges, plectuntur Achivi. och att en sorts delirium verkligen upstar af salska begrepp om sakerna, och i synnerhet af salska begrepp om menniskornas önskningar och tankar, det far man se, utan att därföre just hafva tittat mycket djupt i de mägtiges hjertans fatabur. I synnerhet då, när de inbilla sig, att tänkesättet vändt sig till deras fördel, bära de hjertat utanpå bröstet och lita glädjen utbryta i ett visst sanigt ösvermod. llörer man på dem, så skulle man tro, att de blott behöfde stiga till häst och visa sig på gatorna, för alt få hela nationen med sig och krossa sina motståndare (hvilka , i parenthes sagdt, aldrig betraktas i annat ljus än såsom ett band bosvar och ogerningsmån). Men vanligtvis förhåller det sig med dem si, som med Prins Louis Napoleon: folket skulle bara titta på dem och undra, hvad de fara efter. bet fins väl en och annan,fsom skulle icke så ogerna se deras framgång; men ingen vore färdig att höja sin hand för dem, just emedan de fleste af sjelfva desse få ändock närmare känna follet, och således icke lata narra sig) af löjliga inbillningar, som hopgöras i sängkamrar, dit ingen annan inträder än ett högst inskränkt koteri af sådana, som veta jemnt lika mycket med inbillningssabrikanten sjelf. De ön