puterade icke finna målningen alldeles öfverensstämmande med deras egen ersarenhet, och måhånda anse det nödigt att uppdraga en annan tekning, som möjligen kommer att fördrisva nägra dunster och illusioner. Hade det icke brännt i Trondhjem, så funnes ju i enlighet med förestående dokument, icke ett lyckligare land till i verlden, än det fattiga Norige. Vårt penningevåsen lemnar ingenting ösrigt att önska, men kredit-lagarne tarfva dock, tillfölje af den af alla Departements Kontorens historier sammanfogade berättelsen om Rikets tillstånd, reform, hvartill ett förslag — om möjligt — kommer att föreläggas Storthinget. Gar icke denna möjlighet i fullbordan, så få våra förlikningskommissarier, Exekutorer, Prokuratorer, Uppbördsmän, Åuhtions-förrättare och Skiftesförvaltare förmodligen likasom Penninge-väsendet ingenting öfrigt att önska. — Denna berättelse om rikets tillstand omfattar endast 5:ne år, men den bär prägeln af ett regelmåssigt sramskridande. Staten och alla dess inrättningar, de daliga ej mindre än de goda, hafva det gemensamt med menniskorna att de blifvit 5ne är äldre, och regelmåssigheten i detta framskridande har varit lika noggran, som det bästa urs. — Berättelsen innehåller lika litet som throntalet ett ord om Marinens defecit; detta är ett af de bländande ljuspunkterna på den Lövenskjöldsaa styrelsens blanka skjöld, som icke borde framhållas, för att alldeles förbläuda ögonen på de svagsynte representanterna. Eljest ma man, på det hela taget, säga, alt regeringen icke har bundit sig genom speciella löften, som vi shulle hafva föredragit för de gamla alldagliga talesätten. Med afseende på de unionella angelägenheterna, och särdeles unions-slaggan, synes det nästan. som vi framdeles skola blifva uppehallne med allt annat än afzörelsen.