Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1842, sida 1

det olyckliga frieriet till Ryska Prinsessan Ålexandra Paulowna. Den innefattar således en följd al 6 till 7 år, fr. 4789 till 4796, i det den går litet tillbaka i de mindre utförligt behandlade ämnena i 5:je delen. Det är en vigtig period, rik på händelser anmärkningsvärda så väl 1 och för sig sjelsva, som för den grund de lade till framtida tilldragelser; ty ho vet t. e. om ej ryska hofvets sedermera uppenbarade afvogtet, redan grundlades, genom utgangen af nämde srieri. Finland blef kanske redan då utsett till försoningsoffer för det förolämpade ryska majestälet; med detta hjertblad af det Svenska trivetsträdet, fingo vi då betala vår ogrumlade tro på Gud och konungahus. bet var dyrt; men dock ej för dyrt, endast vi ej sedan bortkastat den dyrbara frukten af en sådan upposfriagz och genom, ett rakt motsalt handlinzssätt af vara fördomsfria statsmån och prelater, öppnat fatet för Kamarillan, katholicismen och proselytnakeriet, som nu börjar komma mer och mer i dagen. — Dock vi vilja, på sitt ställe, återkomma till denna högvigtiga sak, och återgå till betraktandet af den händelsernas följd. Norianen ger vid handen, och hvaribland Gustaf JIl:s asskyvärda mord och Carl XIII:s stråsvande efter konungamakten framstå, såsom de förnämsta, bede i och för siz sjelfva, och såsom grundlxggande sakernas nya ordning i Sverge. Det olyckliga slaget vid Srenssund (d. 24 Aug. 1789) var förbi, och dermed Sverges skärgzårdsflotla. Ålan påstar, att det ej hade gått så olycklizt, om n Lhirensvärd sati solja sin egen öfvertygeise, hvarföre Gustaf Ill:s ädelmodiga handlings5 Sill, att ej tillräkna honom denna förlust, utan endast belöna hans tapperhet, var ganska riktig t, ehuru det troligen, s:som allt hos Gustaf IM, var mest beräknadt på effekten, och något hörmadt efier Plulip 11, då han, efter förlusten af den stora Årmadan, låtande Medina Sulonia, kyssa sin hand, sade: ? Jag har blott skickat er mot Engelsmännen; men ej mot väder och vind. Lika riktist var det imellertid, att Ehrensrard, efter denna olyckshändelse tog afsked, och egnade sig åt all plöja jorden istället för hafvet ; också lär han ha kommit temligen lånat i denna sak; ty, enligt hans eget yttrande, skall han, efter manga mödor och rön, ha kommit undersund med, att kärnan af allt landtbruk bestod i Flit och Sk-t, såsom han uttryckte sig, på sitt geniala kärnsprik. Det senare slaget vid Svensksund (d. 9 Juli 1796) ersatte nämde, saväl som flera andra förluster och s rräderier under Finska kriget, och förskaffade Sverze en, om också ej vinstgi vande, åtminstone ärofull fred. Vi förbigå imellertid sesilishelerna depvid, äfvensom sorrädarnes bestrafsande, hvaraf dock endast IIastsko fick släppa till hufvudet på ett olychligt, högtidligt sätt. De förra bevisa imellertid att Gustaf väl förstod att bibehålla esprit hos landets försvarare, som utmärkt sig; det senare, att han beklagligtvis ej visste att fullt moderera sig i sin hämd mot dess förrädare, hvarför han äfven sjelf sedermera fick plikta med lifvet. Vi förbigå äfven en mängd andra vigtiga ock intressanta saker; ty ville vi uppehalla oss vid hvarje ämne i Morianen, som erhjöde reslektioner, och det af ganska anmärkningsvärd halt, så skulle denna artikel vexa till en liten bok; Ly, ehuru utför: ligt Förf., på visst sätt, behandlat sin stoff, så öfverlemnar han dock tillämpningen, till större delen at läsaren, hvilken skänker boken ett ökadt intresse, genom den sjelfverksamhet, hvari den försätter läsaren. En ibland de intressantaste, om äfven hemskaste, episader är Fröken Rudenskölds öde, som för det han alslog llertig Carls hyllning, sedan han blilvit regent, måste plikta med schavolten; ty att hela hennes och Armfelts process endast var en usel sjelfhämnd, derom är man längesedan ense. Temligen lättsinnig måtte den Vackra fröken dock hasva varit, om, som Förf. påstår, hon verkligen skrifvit och handlat så, som brefvet till Armfelt, vid 48 till 50, ger vid handen. Illa öfversatta matte imellertid de fransyska biljetterna vara, hvaraf detta bref skall vara Kompiteradt: ty, om der äfven stått: mon Larcon, ö hade det. på 2 Ke NK