Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1842, sida 2

En tilldragel-e inom härrarande Tullkammare har någon tid varit nästan allmänt samtalsämne och ett föremål för ogillande och klander, samt väckt alla opartiskas ovilja emot tillställarne deraf. En äldre tjensteman inom verket, II:r Kontrollor J. Edberg, blef nemligen helt snöpligen, utan någon sin förskyllan eller förseelse, utan sitt hörande och sin vetskap derom, satt på pensjonsstat och skiljd från sin befattning vid hårvarande Tullkammare. — Visst kan det vara angenämt att på gamla dar, med bibehållande af full lön, få brila på sina lagrar; men då man ännu eger nog vigör för art sköra en tjenst, som renderar maångdnbbelt mer än lönen, är det dock harmligt att se sig så oförmodadt och plötsligen skiljd från densamma. II:r Edberg, njuter visst en tillfredsställelse och upprättelse genom det allmänna ogillandet af tillställningen, samt genom den vackra esprit af rätt-känsla och deltagande, som visat sig irom korpsen; hvilket är en angenäm tröst mot den peknuniära föriusten och det mot honom visade godtyckliga och mindre bedrande förfarande. De som deremot gevom detta stratageme ådragit sig ovilja. tadel och till och med förakt, lära vara: Genera-Tullstyrelenlättfärdighet att pensionera, härrarande tilliörordn. Di-trictchefs undersaåtenhet att pröfra rapporterade insinuationer, samt framför allt vederbörande Kontorschess — partiskhet och stämplingar. Åan finner neml. att Tullstyrelsen alltsör lättsinnigt hu-hallar med Statens medel, dä den på perfionsstat förflyttar sådane, som ännu, utan fördröjande af årendernagang. kunna tjenstgöra: det är att Uskåra breda remmar af en avnans hHud. hvartill denna styrelse förut gjort sig tillräckligt skyldig: och detta blir så mycket mer tadelsårdt, då under-Llen af ynvest det blir ett verkligt förfördelande, en orättvisa och en scbikan. Man finner vidare att tilltörordn. Districtehefan IIr af Ekenetam, ester vära asigter. ingalunda fårfarit öppet, årligt och såsom en hederlig Förman egnar, då hau, såsom det berättas, utan att grundeligen undersöka förhallandet, utan att förfråga sig och höra vederbörande och andra inom verket, blott på en insinuant rapportörs önskan på detta sätt rekowinenderat till ledighet en aktad tjensteman. Det är ej vackert, ej hedrande, att en tillförordnad Chef behandlar en underordnad, ehuru blott constituerad tjen-teman alldeles och nästan sämre än eu legodrång; eu sadan Förman förtjenar ej sjelf någon skonsamhet, och gör sig ej värd det förtroende honom blifvit gisret. Och man finner slutliger att Contorschefen, Hr Tullförv. Berger, såsom sjelf blott constituerad. likväl handlat mest klandervå:dt och förhatligt, då han, euligt trorärdig berättelse, af personlig ovilja och pekuniära förhållanden (Hr Edberg rar neml. under sin tjenstetid försäkrad om vissa sportler, som sedan skulle fördelas inom Kuntoet) mot en medtjenare tillställt en dylik kabal och intrig. Med Hr Edbergs tjen-tebesatiniug ha vi ej hört någon vara mera mis-nåjd. än med Tit. Bergers egen. Hr Berger borde således ihogkommit skriftens ord: -kulle icke du hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarwade mig öfver dig. Vi torde kanhända än en gång återkomma till detta ämne. 2