Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1842, sida 1

——aX—— ——— HnÖnBZB—— —— ggag i — — — — 1 den nordiska naturen, som vill ha något solidare. — På senare tid hafva inga andra utmärkta musikaliska främlingar varit här, än. en Pianist Mortier de Fontaine med sin fru, en skicklig sångerska, hvilka gifvit ett par Soirer, men som ej varit myeket besökta, troligen i anseende till den uppsjö, som, under sommaren, varit på dylika njutningar. De vunno dock bifall. — Härvarande militärmusikkorpsers Concerts å la Musard, hvilka om sommaren gilvas i Kongens Have, fortsättas under vintern, med samma framgång i det rymliga ridhuset, som stöter till det, under byggnad varande, 1horvaldsenska Museum, som nalkas sin fulländning. Iakresningen derpå skedde nyligen, med mycken och munter högtidlighet. Hvad som dock isynnerhet på senare tid sysselsatt de lefnadslustige Köpenhamnarne, är den italiens a Operan, som öppnades på Westerbros nya theater d. 48 Nov., och numera sortsättes på Kal. llostheatern. Si länge truppen spelte på den förra theatern, var en Hr Savio direktör, men det gick naturligtvis ej an, då den kom på hafheatern. Nu har en grefve Morosini öfvertagit direstionen: måhända en italiensk grefve Hahn. 1 det hela är truppen ej dålig; men saknar den finesse, som man är van att finna hos verkligen bildade skadespelare. Prima donna är Sig:a Forconi, som ocksi sjunger rätt bra och spelar med lif, äfven de andra fruntimmerspartierna Sig:a Aloardi och Sig:a sugustini äro oklanderliga. Den förra utmärkte sig särdeles såsom Adalgisa i Norma. Tenoren Sig:r Rossi är god, likasom Baritonen s:r Paltrinieri, ehuru hans röst ej har särdeles metall; detla ersättes dock till en del genom hans säkerhet och fardixhet. Med baserna är det sämre bestäldt; dock är S:r Savio bättre än s:ri Torre och Bozis. kostymerna och Dekorationerna äro som de kunna, körerna högst bristfälliga och orchestern har något svart alt f.lja med de liniga, i sin sång något nycksulla ilalienarne. Dock gr Samspelet förträffligt och hela apparitionen är högst intressant, om också truppen ej är af de första. Ått göra en liten öfverenskommelse med densamma för Stockkolm, skulle säkert vara angenämt b.de för truppen, publilen, thea ern och Hr Backman. På Vesterbros theater gåfvos blott: Gemma di Vergy af Donizetti, Barberarn af Rossini och Norma af Bellimi. Repertoiren för Hoftheatern upptager utom dessa: Lucia de Lammermoor, Roberto Devreux och LE Hlisire dW Amore af Donizetti; Nina, pazz per Amore af Copola; samt La Somnanahula at Bellini. Alt äkta italienskt, som Du finner, och jag gläder mig åt de många njutningar, som sörestå, om också ej af n got full ndadt konstnärsm:ssigt, åtminstone af det sannt nationella; ty, utan frå: a, är det något lielt annat att höra italiensk musik SUnras af italienare, än af hvilken onnan natin som heldst, och att italien är musikens hemland, kan ingen bestrida; men just derför tala de måhända dess toner också mindre regelrätt; men mer naturligt, än äfven den mest efvade fråmmande strupe se rmär; och i naturen ligger ändå den största, oemotstandligaste dragningskraft f.r ett ohonstladt sinne, churu jag gerna med er, att de stora gamla kompositörerne behaga mig mer, än allt det nya Sentimentala krims! ramsef. Då jag talar om sing och sp are, p minner jag mig, att en af Dina Stoch holms-orrespondenler meddelt ryktet em M:lle Linds ded i Paris. Det var, som jag, af en här, från Paris. senomresande landsman, hört, Gudsbelef! lullkomligt ogrundadt. Hon ivertom leger cch mir bra, samt gr rasha steg framåt och med geda utsister att äfven i musikaliskt hänscende bli likaså utmärkt som i theatraliskt, deru:i hon söker sin make i sjelfva Paris. Hvila lär dock var det hufvudsakligaste hon behefver. Ssockhelilss snihna theaterdirektion har nära nog slitit ut henne. Det ledsamma ryltet lärer ha häårledt sig derifrån, att en Mamsell Menn från Sverge, mahånda t. o. m. från Götheborg, fatt slav i en Omnibus och dött, efter ett par timmar, i ett maison de sant. Som nu Mill Lind, för närvarande, är den mest kända svenska i Paris, trodde man senast, att det var hon, tills M:ll Menns värd igenkånde, henne på La Harqu ; stället, der okända lik utläggas, för att isenkännas 2 af dam cam sal.